september 2021

Enligt Mose lag var det tillåtet att rycka av ax och äta, när man passerade en annans åker. Men de skriftlärda såg det som ett arbete, och därmed fick det inte ske på sabbaten. En barm­­härtig lag blir en legalistisk föreskrift. Jesus tillåter sina lärjungar att äta av axen. De var helt enkelt hung­riga. Men hans ord rymmer mera.

Gregorius är en av kyrkans stora påvar. Själv ville han inte bli påve. Han var mystiker och ville förbli munk. Hans skrifter har på­ver­kat hela den västerländska mystiken. Men fol­ket i Rom visste att han ha­de de gåvor som kyrkan behövde, också i jordiska ting, och han ställde sig till Kyr­kans förfogande. En påve, och varje ledare, skall vara ”tjänarnas tjänare”. Han får inte stöta bort de svaga. Ibland måste han lyssna till ”ovä­sentligheter”, som Gregorius säger, men utan att dras in i detta ”pratan­de”, aldrig svika sitt uppdrag.

Vi hör en varm ton i Pauli brev till församlingen i Kolossai. Han ber stän­digt för den. Paulus påminner om att de har räddats ur mörkrets välde och ber att de skall vä­xa till i kunskapen om Gud. För att kunskapen skall bestå måste den växa till. Annars krymper den. ”Status quo” finns inte. Den som inte går framåt i ”kunska­pen om Gud”, förlorar den kunskap han har. Jesus säger om den som grävde ner sitt pund: ”Den som inte har, från honom skall tas också det han har”.

Paulus tackar Gud för vad som hänt i Kolossai i Mindre Asien. Män­niskorna där har fått del av tron på Kristus, de lever i kär­le­ken och i hoppet. De har ”hört sanningens ord, evangeliet, som har nått fram till dem liksom det bär frukt och växer till i hela värl­den”. Människorna i Kolossai har fått lära det av en viss ”Epafras”. Den­­ne Epa­fras är Pauli lärjunge och ”medarbetare”. Paulus i sin tur är ”genom Guds vilja Kristi Jesu apostel”.