juni 2021

”Se på himlens fåglar, se på ängens liljor. Gör er inga bekymmer.” Jesus uppmanar oss att se. Se, för att befrias. Världsliga bekymmer gör människan bunden och ofri. Orsaken är att hon sän­ker blicken och begränsar synfältet. Jesus uppmanar oss: ”Sök först Guds rike och hans rättfärdighet”. Det hög­sta goda är ingen fiende till det näst högsta, Guds goda skapelse. Men det högsta måste vara det första. ”Sök först… så skall ni få allt det andra också”.

Paulus sänker sig till korinthiernas nivå. Han skryter och talar ”i dårskap”. Han är hebré, israelit och en Abrahams ättling, som andra judekristna. Han har tjänat Kris­tus ännu mer. Hans merit­lista är överväldigan­de: fängelse, spöstraff, ste­ning, skeppsbrott, faror, arbete, vaka och slit. Men så anar man listen i hans dåraktiga tal. ”Om det ändå skall skrytas, vill jag skryta med min svaghet”. Allt han har gjort och blivit utsatt för är ett vittnesbörd om något annat. Nå­gon annan har verkat i hans svaghet. Därför vill han skryta med sin svaghet.

Paulus ”vill överlämna en ren jungfru” till Kristus. Han har ”tro­lo­vat” församlingen ”med en enda man, Kristus”. Han jämför sin egen iver med Guds svartsjuka kärlek. Men falska lärare har trängt in i församlingen och han är rädd att deras ”tankar skall förföra och locka bort de troende från upprik­tig­heten och renheten gentemot Kristus”. Sådan förförelse kan ske genom halvsanna eller vilseförande lä­ror om Kristus och hans Kyrka.

”Var och en skall ge som han har beslutat i sitt hjärta.” Summan av en människas liv är sum­man av de beslut hon fattat. ”Den som sår snålt får en snål skörd och den som sår rikligt får en riklig skörd.” Ändå får det inte bli ”gärningslära”, den förrädiska tron att männi­skan kan fräl­­sa sig själv genom god vilja (pelagianism), som kännetecknas av samman­bitna tänder och förakt för de svaga.