februari 2021

Att ”hänga med huvudet som ett sävstrå” är ingen bra fasta. Själv­­ömkan, säger fäderna, är roten till allt ont. Klagan och knot­an­de gungar på samma strå. Den som vill ”lossa orättfärdiga bojor och lösa okets band” måste befrias från sina egna bojor. Bryt bröd åt din egen hungrande själ. Läs Guds liv­givande ord!

Människan söker klarhet, men när klarheten erbjuds, ryg­­gar hon ofta tillbaka. Det finns en förförisk lust att förbli i dunkel och am­bivalens. Det är lockande att få följa den egna viljan och vara sin egen her­re. Trots att det med tiden plågar och gör människan ”in­­krökt i sig själv”. Mose tar himmel och jord till vittne när han ställer folket inför det avgörande valet: ”Liv och död, väl­sig­nelse och förbannelse”.

Berättelsen om Noa kan man avvisa som enbart en myt. Samtidigt finns den i vår kulturs kollektiva minne och kan få oväntad relevans, inte minst när oron för klimatet antar apokalyptiska dimensioner. Efter berättelsen om syndafallet och det första brodermordet beskrivs hur människor­na sjunker allt djupare i synd och ond­ska. Deras hjärtan beskrivs som onda. Hjärtat är i bibeln platsen för både känsla, förnuft och vilja. I hjärtat avgörs människans öde.