Hade inte denne dominikanpräst under den italienska renässansen alla förutsättningar för en påvlig helgonförklaring: lärdom, omvändelse, nitälskan, förkunnelseförmåga, fromhet och mot ”tidens ogudaktigaste frestelser” svidande anklagelser, konsten, poesin, det sociala högmodet? När hans samtid ägnade sig åt studier i antikens kultur och diskuterade konstens estetik, valde han Gamla testamentets stränghet. Hans lära om det kristna korset tilltalade inte de mer sofistikerade själarna i kulturens Italien. Har han inte själv predikat just korsets lära och själv lidit samma förföljelse som Kristus?