augusti 2019

Kortpredikan 13 augusti 2019, S. Maximos Bekännaren, munk och martyr

Mose ger Josua uppdraget att föra folket över Jordan, besegra de folk som bodde där och ta det utlovade landet i besittning. Den tidiga kyrkan läste och förstod detta som en bild för en and­lig kamp. ”Folken” som skall besegras är tillvarons andliga fiender. Inte ens Mose fick föra folket till målet. Josua är en profetia om Jesus, som för sitt folk in i Guds rike, där de onda makterna är besegrade.

Tankar om att vara ett i Kristus

Svalor susar förbi över våra huvuden medan vi beger oss mot kapellet. Cikadornas frenetiska sång tränger igenom väggarna. Om man tittar ut från terrassen ser man det blåa vattnet några kilometer bort, det är nästan så att man kan känna doften av salt och varma medelhavsvindar.

Kortpredikan 12 augusti 2019

Alla folk är Herrens. Ändå utvalde han ett av jordens alla folk. ”Han utvalde er bland alla folk,” säger Mose till Israels folk. Han förkunnade ”för Israel sina stadgar och bud. Så har han inte gjort för något främ­mande folk”.Denna utkorelse låter i mänskliga öron diskriminerande och an­stötlig, men har sin källa i Guds kärlek till alla folk, särskilt de minsta och mest utsatta. Det är första steget i en plan.

Predikan 19 söndagen under året 2019

S:t Paulus ger oss en slags kortfattad definition av vad tron är i inledningen till brevet – för den troende som kämpar trons kamp i världen – eller i klostret – eller på sjukhuset bland de sjuka, eller i skolan bland motiverade och omotiverade elever, eller inom polisen bland brottsoffer och brottslingar – eller i butiken med minskande kundunderlag – överallt är hans definition en hjälp, Den är lätt att förstå och lätt att komma ihåg: tron är en visshet om det vi inte kan se. ”Visshet” betyder något vi vet, något vi kan veta och lära oss av. Ja visst, men frågan är ju alltid vad vi – och alla de troende – gör med utgångspunkt från tron, från vissheten om det vi inte kan se. Det är som vi förstår skillnad mellan visshet och vishet. Frågan är vad vi gör i kraft av tron.

Predikan 19 söndagen under året 2019

Det livsviktiga hoppet och dess grund. Utan hopp kan människan inte leva. Den som förlorat hoppet har redan börjat dö. Med fasansfull tydlighet ser vi det hos de ungdo­mar som berövar sig livet. De saknar hopp för det liv de skulle ha framför sig. Men kristen tro gäller inte bara det jordiska livet, vår stund på jorden. Det kristna hoppet sträcker sig längre. Också många vux­na, även bland de troende, ser åldrande som om man hade livet ”bakom sig”. Den kristna tron bekänner att det bästa ligger framför oss. ”Jag dör inte, jag går in i livet”, sade Lilla Theresa.

Söndagsbetraktelse 11 augusti 2019

Människan är skapad för Gud. Skapad för evig kärlek. Men hon föds in i en värld där hon kommer att möta, på mycket nära håll, åtråvärda lockelser som för henne bort från det hon är skapad för. Hjärtat söker ständigt att fyllas, den söker sin väg fram till målet av sin längtan vilket kan vara vad som helst, men enligt hjärtats egna värderingar, måste det vara något gott.Vi klamrar oss fast vid det ”goda” och blir bundna till det.

Kortpredikan 10 augusti 2019, S. Laurentius

Varför är Laurentius så vördad och älskad? Bara i Rom finns 34 kyrkor med hans namn. Kärleken till honom nåd­de ända hit till Sverige. Domkyrkorna i Lund och Uppsala bär båda hans namn. När han beordrades att utelämna "kyrkans skatter" skall han ha hän­visat kejsaren till de fattiga och sa­gt: "Dessa är Kyrkans verkliga skatt". Kärleken till Laurentius är ett exempel på de troendes känsla, på sensus fidelium, som enligt Kyr­kans lära inte tar miste. De troen­de har känt igen och be­kräftat det vittnes­börd Lau­rentius ger. Inte bara hans hjäl­temod, utan först och främst hans glädje.

Kortpredikan 9 augusti 2019, S. Teresia Benedicta av Korset, jungfru och martyr, Europas skyddspatron

Judinnan Edith Stein fördes ut i öknen för att Gud ville vin­na hennes hjärta. Hon blev syster Teresia Benedicta av Kor­set. Hennes namn anger hennes väg. Hon läste Teresa av Avila och kapitulerade för san­ning­en. Efter sitt dop och sin konversion var hon ofta i benediktin­klost­ret Beu­ron, därav "Be­nedic­ta", men blev karmelit med tillnamnet "av Kor­set".