juli 2019

Påskalammsmåltiden instiftas. Det sker strax före uppbrottet från Egypten. Författaren summerar: ”Detta är Herrens påsk”. Herren håller dom över ”Egyptens alla gudar”, vilket betyder domen över de on­da makterna. De vars dörrar är bestrukna med påskalammets blod räddas och förs ut i friheten. De som deltar skall vara ”omgjordade kring höfterna, ha skor på fötterna och stavar i händerna”, beredda till upp­­­brott. De är beskyddade, men kallade till uppbrott.

Med Mose som redskap griper Gud in för att rädda sitt folk. Han står för sina löften till folkets fäder Abraham, Isak och Jakob. Men denne Gud är långt mer än en stamgud eller mänskliga tankar om Gud, inte heller bara en Gud för Israels barn. Hans namn, ”JAG ÄR”, avslöjar att han är alltings Skapare och Herre, den en­de sanne Guden. Hela tillvaron har sin yttersta orsak i honom, som själv är utan orsak. Han är den som ”ÄR”.

”Jag vill gå dit bort och betrakta den underbara synen och se varför busken inte brinner upp. ”Mose ser att busken brinner av elden, utan att busken förtärs. Det är inte bara en ovanlig syn, den är också underbar. Den loc­kar Mose att gå närmare för att betrakta den. Det tvingar honom att dra skorna av fötterna. Det är helig mark.

”När de ödmjuka ser det, skall de glädja sig.”Mose räddas ur Nilflodens vatten, för att senare rädda folket ur slaveriet. Han fostras och får undervisning vid Faraos hov, för att senare kunna leda folket. Mose liv står under Guds ledning och försyn. Men alla ser inte. Den landsman som hade gjort orätt och förmanas av Mose känner sig kränkt och reagerar i upprört högmod: ”Vem har satt dig till hövding över oss?”

”Jag har inte kommit med fred utan med svärd.” Jesu ord förvånar. Har han inte kommit för att ge världen frid? Orden är riktade till en värld som ockuperats av den onda makt­en. Vi lever i en fallen värld. Johannes säger att världen är ”i den ondes våld”. Svärdet behövs för att befria dem som lever under ockupationsvillkor. Det började redan i Egypten, när Israels barn upplevdes som ett hot och därför blev förtryckta. Det är en bild för de onda mak­ter­nas förtryck.