februari 2019

Berättelsen om Noa kan man le åt, men den tycks bli allt aktuellare. Efter berättelsen om syndafallet och det första brodermordet beskrivs hur människor­na sjunker allt djupare i synd och ond­ska. Deras hjärtan beskrivs som onda. Hjärtat är i bibeln platsen för både känsla, förnuft och vilja. I hjärtat avgörs människans öde. Gud blir bedrövad och ångrar att han gjort dem. Han planerar att utplå­na dem.

Berättelsen om människans avfall från Gud kan kallas en ”sann myt”. Den beskriver vad som händer hela tiden. Synden mot Gud bereder väg för synden mot nästan. När människan på egna villkor vill vara ”lik Gud” skadas också förhållandet till brodern. Ateistiska kulturer har mycket blod på händerna. Kains brodermord styrdes av avund. Den som frestas att såra och skada sin broder känner igen sig. ”Varför är du vred, och varför är din blick så mörk?”

Profeten Jeremia varnar allvarligt för det. ”Förbannad den man som sätter sin lit till människor.” Som kontrast till det beskriver han välsignelsen för den som sätter sin lit till Herren. Det finns många som djupt ångrar att de litade på människor. Ofta av ”snällhet” eller brist­ande mod. Om bedragaren hör till familj eller vänkrets, drabbar det hårt. Få saker gör så ont som att svikas av någon vi har litat på. Å andra sidan finns det något gott i att visa män­niskor förtroen­de. Finns det någon väg mellan naiv godtrogenhet och överdriven misstänksamhet?