februari 2019

Kortpredikan, S. Petrus Damiani, biskop och kyrkolärare, 21 februari 2019

Efter syndafloden börjar allt om på nytt. Gud välsignar Noa som han välsignade Adam. Noa påminns om att människan är skapad till Guds avbild och han får uppdraget att vara fruktsam och förö­ka sig. Men nu är det inget paradis längre. Snarast liknar det ett jägarliv, där också djuren ingår i födan. Noa och hans söner får lära sig res­pekten för människolivets okränkbarhet.

Kortpredikan 20 februari 2019

Berättelsen om Noas ark och syndafloden har föregångare i an­dra reli­gioners berättelser, men den bibliska fram­ställningen skil­jer sig från dem. Bibelns budskap är inte katastrof och undergång för ett syndigt släkte. I stället för blinda krafter skymtar den sanne Guden som för­blir trofast, trots människans trolöshet. Berättelsen om Noa i bibeln handlar inte om en förgången hän­delse. Den är giltig för alla ti­der. Den visar att Gud håller sitt folk ansvarigt för dess trolös­het, men som själv förblir trofast.

Andlig ”recycling” – ett förbisett pastoralt område

Förändringar i kristnas andliga liv kan beskrivas på olika sätt beroende på bakomliggande faktorer och omständigheter i det personliga livet. Enkelt beskrivet kan man säga att det handlar om att vara ”med” eller ”mot” förändringar. Det kan liknas vid omställningen till en ny kultur som invandrare upplever, eller anpassningen till en delvis ny kyrklig miljö som många konvertiter upplever. ”Cradle Catholics”, de som växt upp i katolsk tro (från ”vaggan”) upplever ofta förändringar i mässans firande som en slags ”recycling”. För alla kan det handla det om känslor i otakt och trossanningar i konflikt. Det gamla används igen men i lite annan form.