årgång B

Kära bröder och systrar, Varje morgon när vi stiger upp får vi av Gud en ny dag. Solens värma ger Han alla, goda som onda, vinterns hårda kyla ger Han oss alla, goda som onda. Vad ska vi göra med den dag Gud ger oss? Det är enkelt: som allt levande behöver vi äta och dricka. Det kräver någon form av arbete för oss alla. Den som inte orkar får hjälp av någon, den som har kraft över använder den för andra, för goda och för onda, vi ger inte för att få en tjänst eller gåva tillbaka, för ”vi har lärt känna Kristus”, som vi läser ur brevet till efesierna. ”Sättet att ge något åt andra är viktigare än vad vi ger åt andra”. Det är viljan att ge av kärlek som betyder något. Om du skänker bort något dyrbart till någon utan kärlek, är det betydelselöst.

Kära bröder och systrar, Innan vi försöker närma oss Johannes evangelistens ord om brödundret, låt oss ett litet ögonblick tänka på vad det är som håller oss vid liv. Vi lever. Men av vad? Vi behöver både något kroppsligt och något andligt. Utan det tappar vi greppet om verkligheten. Som kristna tror vi att det är den andliga enheten i Kristus som är grunden: Vi bevarar den andliga enheten, ”en enda kropp och en enda Ande”, som vi läser i Efesierbrevet (4:4). ”En är Herren, en är tron, ett är dopet, en är Gud och allas Fader”

Kära bröder och systrar, Det ska komma en tid, säger profeten Jeremia, då nya herdar skall föra Herrens älskade folk i säkerhet så att ingen ska komma bort.  Vi får gärna tro att det är Kristi apostlar som åsyftas, eftersom en Frälsare var utlovad ända sedan begynnelsen. När profeten Jeremia talar gör han det i Guds namn, som ett Guds språkrör.