årgång C

Profeten ser in i ”kommande dagar”, där lju­set skall skiljas från mörkret, där rätt skall skipas och fred skall upp­rättas. Han ser hela histo­rien, men i det slutliga ljuset. ”Alla hednafolk skall strömma dit.” Profeten ser det första förbundet som en källa till ljuset: ”Från Sion skall lag utgå och Her­rens ord från Jeru­salem”. Det var Is­raels folks kallelse att vittna om detta ljus, också för ”al­la hed­nafolk”.

”De skall se hans ansikte.” På kyrkoårets sista dag får vi detta löfte, hämtat ur bibelns avslut­ande kapitel. Bilderna hämtas ur berättelsen om paradiset i bi­belns första kapitel. Han som skapat allt ur intet, skall till slut återställa allt och göra allting nytt. Ljuset skall besegra mörkret. Men det himmelska ljuset kommer inte från någon lampa, inte ens från solens ljus. ”Herren Gud skall lysa över dem”. De som får se detta ljus skall själva få sina ögon öppnade och bli ”seende”. ”De skall se Guds ansik­te.”

Niels Stensen (d. 1686) var född i Köpenhamn, men hade på faderns sida skånskt ur­sprung. Han blev världsberömd anatom och forskare. Särskilt fas­cinerades han av människokroppen och dess skönhet. Med sinnet iakt­tog han, med förståndet för­stod han vad han såg. Med tron för­un­drades han över skapelsens ursprung. Han säger: Skönt är det vi ser. Skö­nare det vi förstår. Skönast det vi inte fattar.

I Johannes Up­penbarelse syftar Babylon på Rom, som staden var när bi­belns sista bok skrevs, kejsarstaden, plat­sen för moraliskt förfall och ofta blodig för­föl­jelse av de kristna. ”Babylon” blir en sym­­­bol för ond­skans mys­terium, ”ett tillhåll för demoner, ett näste för alla ore­na an­dar”. Det är vad den helige Andreas upplevde i sitt vietnamesiska fängelse. Han blev martyr 1883. Inte bara tortyr och våld, utan också hat, hämnd, oanstän­digheter, för­ban­nelser.

Abboten Columbanus, död år 626, härstammade från Irland, men grundade kloster på kontinenten som lämnade bestående av­tryck. Några menar att de iriska munkarna räddade kristen­domen i Europa, som vid denna tid försvagats av konflikter och främ­man­­­­­­­de folks invasio­ner – inte olikt vår egen tid. ”Genom att hålla ut skall ni vinna ert liv.” Tålamod och uthållighet är oansenliga dygder – men avgörande. Ingen dygd har något värde utan att män­niskan håller ut i den. Li­vet liknar mera ett maratonlopp än ett sprinterlopp. Ofta beskrivs de fullkomliga som just tålmodiga.