årgång B

Evangeliets två underverk är dramatiska, befrielse och uppväckelse, men profeten Hosea når längre och framför allt djupare. Han sjunger om Israels ungdomstid, när hon levde i glädje och trohet med sin brudgum, den Herre som befriat henne och ingått förbund med henne. Sedan dess har hon varit otrogen, frestad ge­nom sitt väl­stånd att tillbe avgudarna.

Hinder kan röjas undan på vägen till en allt större glädje. Människan kan vara allt från en förhärdad syndare till ett helgon med glädje i hjärtat. Da­gens läsningar uppvisar hela spännvidden. Profeten Hesekiel skic­kas till Israels barn som har trotsi­ga hjärtan och hårda pannor. Jesus själv avvisas och blir en stö­testen för sina tidi­gare grannar i Nasaret. I andra läsningen hör vi om glädjen. Paulus glä­der sig till och med åt svaghet, svårigheter och nöd. – Kan­ske suckar vi när vi hör om sådant, men låt oss i stäl­­­let bli nyfikna på hur en sådan glädje kan upplivas, ty den finns i den döptes hjärta un­der la­ger av synd och annat skräp. Hinder kan röjas undan på vägen till en allt större gläd­je.

De uppenbart ogudaktiga och de fromma fariséerna har något gemensamt. De känner inte nåden. De ser den som en själv­klarhet eller som en rättighet, om de alls frå­gar efter den. Profeten Amos beskriver dem som trixar med mått och priser – och med sanningen. De styrs av girig­he­ten. Thomas Merton talar om de brö­der som hela tiden söker dis­penser för att få fort­sätta ett be­hagligt liv.

”Jesus såg vad de tänkte.” Kampen om människan är kam­pen om hennes tankar. De onda tankarna är inte bara obehagliga. De för oss bort från oss själva till ett främ­mande land. Som när Is­rael fördes bort i fångenskap, eller förlamas, som man­nen på sin bår. Vi kan inte sluta att tänka, men vi kan välja vad vi utsätter oss för. Välja vilka röster vi lyssnar till.