årgång B

Det är det högtidligaste en kristen människa får vara med om i sitt liv – att få ta emot Herren Jesu Kristi kropp och blod. Här bland de unga i vår gemenskap har vi två som tillsammans med oss i fortsättningen får ta emot Herren, så som man gjort i Kyrkan i över 2000 år. Dessa unga har blivit en del i en lång och livgivande tradition som alltid skall erbjudas dem så länge de lever. Vi välkomnar dem särskilt till den eukaristiska gemenskapen. Låt oss i dag tacka dessa familjer som fört trons hemligheter vidare till sina barn. Må Gud välsigna dem särskilt! Och må Gud välsigna dem som i Guds goda tid också en gång ska få ta emot den första Heliga Kommunionen när de blivit lite äldre.

Kära bröder och systrar, ”Jag är med er alla dagar till tidens slut”, lovar Herren sin Kyrka. Han måste ju mena sin Kyrka, eftersom de utvalda första tolv lärjungarna inte skulle leva till tidens slut. Hur ska vi då leva i vår egen tid? Vi är denna tids lärjungar. Väntar sig Herren Kristus något särskilt av oss? Vi som är här, varenda en av oss, är kallade att vara lärjungar. Men hur ska vi leva i världen? Vad för slags tecken ska vi vara?

Kära bröder och systrar, Den kristne som gjort sitt val av kallelse skall sedan förverkliga den, men inte på egen hand, utan med Guds hjälp. Vi som samlas här regelbundet till firandet av eukaristin vet av erfarenhet att tillgången till sakramenten är avgörande för hur vi går vidare i vårt liv. Är vi gifta lever vi av äktenskapets sakramentala nåd, är vi ogifta för himmelrikets skull, är vi på ett särskilt sätt knutna till Herrens missionsuppdrag: ”gå ut i hela världen och gör alla folk till lärjungar” (Matt 28:19a).