Predikningar

Kära bröder och systrar, Gud håller ut sin hand till oss. Han gör det när vi faller i synd. Tar vi Hans hand kan vi resa oss upp och gå vidare i livet. Tar vi inte Hans hand ligger vi kvar i gropen i marken och dör. I evangeliet idag går Jesus in i ett hem där det låg en ung flicka på en säng och som man trodde var död. Utanför hemmet samlades folk som grät högt. Det var ju synagogföreståndarens dotter och alla kände familjen. Folket såg i Jesus en profet och en andlig mästare som man hade respekt för. Hans tid var dyrbar. När ryktet spred sig att dottern var död, tyckte man att det var respektlöst att be mästaren om hjälp. Föräldrarna började själva tveka. Hade folket rätt? Skulle de tacka Jesus och be honom gå vidare?

Kära bröder och systrar, Job var framgångsrik och ansedd av sina medmänniskor men – säger Skriften – inte inför Gud. Gud tog ifrån honom allt och lät honom genomleva de svåraste lidanden. Om det lidandet säger Paulus i Romarbrevet: ”Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår” (8:18). Ett tecken på denna slutliga härlighet finns också i slutet av berättelsen om Guds tjänare Job. Efter alla hans prövningar blir han genom Guds vilja omätligt rik och fick ett långt liv med barn och barnbarn i fyra led. ”Han dog gammal och mätt på år,” slutar Jobs bok.