Predikan Pingstdagen 2022

”Kom och fyll vår fattigdom” så har vi bett under denna pingstnovena för att bereda oss för Andens ankomst. Anden har redan kommit, men har vill ständigt på nytt komma in i vårt liv och förvandla det. Alltsedan skapelsens morgon svävar han över vår värld för att fylla den med Guds rika gåvor. Anden vill också förvandla vår inre tomhet till längtan och hopp. När vi lider brist på något kan det hjälpa oss att längta ännu mer, att hoppas ännu mycket mer. Aldrig längtar vi så mycket efter fred som när det är krig. Aldrig hoppas vi så mycket på kärlek och godhet som när vi är utsatta för ondska. Aldrig törstar vi så mycket efter Gud som när han tycks vara frånvarande och dölja sig. Det är en av den helige Andes stora uppgifter att påminna oss om detta. ”Han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er” (Joh 14), säger Jesus till sina lärjungar. Den helige Ande står ständigt till vårt förfogande för att hjälpa oss att ta emot Jesus och allt vad han har sagt och gjort med ett öppet hjärta. Vi får aldrig glömma att vi har fått denne Hjälpare, som vill bistå oss i livets alla svårigheter, i all nöd och i all tomhet och torka, i alla tvivel och i all ångest. Det är därför det är så viktigt att lära sig detta lilla ord Kom. Även om Anden har kommit till oss genom vårt dop, så kan han komma ännu mycket mer. Mer och mer kan vi lära oss att ropa detta Kom. Paulus förtydligar detta ännu mer. ”Ni har inte fått en ande som gör er till slavar så att ni måste leva i fruktan igen, ni har fått en ande som ger söners rätt, så att vi kan ropa: ’Abba, Fader!’” (Rom 8). Anden förenar oss så djupt med Jesus Kristus att vi blir allt mer inriktade på Fadern. Vi får dela Sonens egen relation med Fadern. Vi får del av Treenighetens inre liv. Men det fordras en slags tillvänjningsprocess för att vi skall lära oss att förstå detta mysterium som övergår vår fattningsförmåga totalt. Det är då vår bön kan kännas tom och torr. Det är då ljuset släcks och känslorna torkar ut. Det är denna rening som gör det möjligt för oss att växa in i en allt djupare förening med Sonen och genom honom med Fadern. Det är en av den helige Andes allra viktigaste uppgifter i vårt liv. Samtidigt kan det vara det allra svåraste att förstå att vi behöver dö bort från den gamla människan slaveri och bundenhet vid hennes emotioner och passioner, för att Anden skall kunna fylla oss med den nya människans fulla Kristus-liv. Den helige Ande befriar oss inte bara inifrån. Anden vill ge hela världen del av den frälsning som Jesus har vunnit åt oss genom sin död och uppståndelse. Anden leder kyrkan under hennes pilgrimsfärd genom historien och geografin, så att hon mer och mer kan förmedla det glada budskapet till hela mänskligheten. Just nu är kyrkan inne i den så kallade synodala processen, som just innebär att alla döpta skall upptäcka hur Jesus Kristus genom Anden leder oss alla fram till en allt djupare förståelse av evangeliet och vad det innebär för vår tid. Vi behöver en ny evangelisation, så att alla de som ännu inte nåtts av det glada budskapet kan ta emot Jesus som sin Frälsare och förvandlas av mötet med honom. Vi är alla delaktiga i denna kallelse, på ett eller annat sätt. Vi behöver alla Andens hjälp för att komma Jesus närmare och bli honom allt mer trogna och hängivna. Vid varje konfirmation blir pingstens glada budskap förtydligat. Liksom den helige Ande kom över lärjungarna och Jungfru Maria som var samlade i den övre salen i Jerusalem kommer han över oss alla som är samlade i kyrkan för att fira eukaristi och konfirmation. Folk av alla raser och nationer, av alla samhällsklasser och med olika politiska åsikter är kallade att förenas till ett genom den helige Andes nåd. Vårt stift är verkligen en levande bild av detta. Därför är det ytterst viktigt att vi alla öppnar oss för Anden, så att vi förenas till ett i tro, hopp och kärlek för att så förkunna för det svenska samhället vår enhet i Kristus. Risken och frestelsen är att vi bildar kotterier, som isolerar sig från den övergripande gemenskapen och så förhindrar Andens verk. Därför får vi ständigt ropa: Kom, helige Ande och gör oss till ett i Jesus Kristus och led oss fram till Fadern. Den inbördes kärleken mellan kyrkans alla medlemmar, oavsett ursprung eller uppfattning, är det stora tecknet på att kyrkan är trogen Jesus Kristus och öppen för Andens verkan bland oss. Under den synodala processen har det kommit fram, att man måste stärka denna aspekt av det kyrkliga livet, så att människor känner sig välkomna och inte blir exkluderade. Därför får vi ropa mer och mer: Kom, helige Ande, och gör oss till ett i tro, hopp och kärlek. Anden vill inte dra uppmärksamheten till sig själv utan inrikta oss på en allt djupare efterföljelse av Jesus, på en större öppenhet för evangeliet och en mer aktiv kärlek och omsorg om andra människor, speciellt de fattiga och utsatta. Anden lär oss att be och ropar inom oss: Kom till Fadern. Jesus talade ständigt om sin Fader och vill alltid leda oss fram till honom, så att vi kan ta emot hans barmhärtighet, hans nåd och förlåtelse. Vi är ett Andens tempel genom vårt dop och vår konfirmation. Den heliga Treenigheten lever inom oss. Mer och mer kan vi med Andens hjälp upptäcka det djupa mysterium vi bär inom oss. Mer och mer kan vi förstå vilken värdighet – och ansvar - vi har fått som Andens tempel. Det innebär också att vi lär oss vörda vår nästa som likaså har blivit ett Andens tempel. Den helige Ande vill alltså förnya och fördjupa alla aspekter av livet. Anden som svävade över vattnen vid skapelsens morgon fortsätter att vara verksam i hela skapelsen. Han påminner oss om att vörda den skapelse som Gud har anförtrott åt oss och att söka Guds närvaro i allt som finns till. Det är en nåd utan like när vi börjar ana vidden, bredden och djupet i Guds godhet. Därför fortsätter vi att ropa: Kom, helige Ande och dröj inte!

källa katolskakyrkan.se