Kardinal Anders Arborelius

 

Predikan Maria, Guds Moders högtid 2022

Predikan Maria, Guds Moders högtid 2022

Varje år på nytt, får vi på årets första dag ta emot den aronitiska välsignelsen. ”Herren vände sitt ansikte till dig och give dig frid!” (4 Mos 6:26). Gud vänder sig till oss, till hela mänskligheten för att ge oss sin frid, sin välsignelse. I Jesus Kristus har denna välsignelse och frid förkroppsligats. I honom har Gud fått ett mänskligt ansikte. I honom ser vi vem Gud är. I honom hör vi vad Gud vill säga oss. Idag hör vi att han vill välsigna oss och ge oss del av sin fred och frid. Gud har alltid något gott och sant att säga och ge oss. I sista hand är det sig själv han vill ge oss. Det är därför han har blivit människa, för att göra det lättare för oss att höra och se honom och ta emot honom själv och allt vad han vill ge oss. Under jultiden får vi begrunda och beundra detta Guds människoblivande, inkarnationen, utifrån olika synvinklar och utgångspunkter. Idag när vi firar Maria, Guds Moders högtid får vi se på Jesus Kristus med hennes ögon. Jungfru Maria kan hjälpa oss att få en djupare förståelse av vem hennes Son är och vad han vill ge oss. Tillsammans med henne kan vi lära oss att tränga allt djupare in i förståelsen av Kristus-mysteriet. ”Maria tog allt detta till sitt hjärta och begrundade det” (Luk 2:19), hörde vi i dagens evangelium. Vi får mer och mer identifiera oss med Maria för att komma Jesus närmare. Ambrosius förklarar närmare vad det kan innebära: ”Var och en av oss skall vara en Mariasjäl som prisar Herrens storhet. Var och en skall vara en Mariaande som jublar i Gud. I köttet är Maria ensam mor till Kristus. Men i tron är Kristus allas livsfrukt.” Så nära Jesus kan vi komma. Han vill förkroppsligas i oss. Han vill förvandla oss mer och mer och göra oss mer och mer lika sig själv. Jungfru Maria kan hjälpa oss att öppna vårt hjärta mer och mer för Jesus, så att vi lyssnar på hans ord och ser på honom med all den kärlek vi förmår uppbringa. Jungfru Maria är och förblir vår läromästarinna i konsten att ta emot Jesus och öppna oss för honom. Paulus påminner oss om att vi också har fått en inre lärare och gäst: ”Gud har sänt sin Sons ande in i vårt hjärta, och den ropar: ’Abba! Fader!’” (Gal 4:6). Genom dopets nåd har den helige Ande blivit ingjuten i oss och driver oss att mer och mer identifiera oss med Jesus Kristus. Vi får till och med dela hans innersta relation till Fadern och kalla honom Abba liksom Jesus själv. Därför lär Jesus sina lärjungar att be ”Fader vår”. Vi får liksom krypa in i Jesu bön och förenade med honom närma oss hans och vår Fader. I Jesus får vi sedan låta Fadern älska oss, så att vi blir allt mer lika Jesus. Fadern vill liksom se och älska fram något av sin Son i oss. Vi har fått ”söners rätt… och är du son, har Gud gjort dig till arvtagare” (Gal 4:6, 7), säger Paulus. Vi kan aldrig till fullo fatta och förstå vilken värdighet Gud har gett oss i sin Son. Vi har hela vårt liv på oss att försöka tränga in i denna verklighet, för det är det vi gör när vi ber. Det är snarare Anden som djupt inom oss ber i oss och låter oss få dela Sonens bön till Fadern. Därför är det så svårt att förklara med mänskliga ord hur vår bön fungerar. Återigen kan Jungfru Maria komma oss till hjälp. När vi i vår svaghet och ytlighet tar vår tillflykt till henne, får vi hopp och ny tillförsikt: ”låt nådens verk, som tog sin början i Maria, nå sin fullbordan i oss genom Jesus Kristus” (bön över offergåvorna). Maria är modell och förbild för vad Gud vill göra också med oss. Vi behöver Maria både som föredöme och som förebedjerska. Dagens liturgi pekar två gånger på betydelsen av hennes förbön: ”Vi tackar dig nu och vädjar på hennes förbön om din välsignelse över vårt liv i tid och evighet (bön efter kommunionen). ”Låt oss också under detta nya år få leva burna av hennes förbön” (kollektbön). Vi behöver Jungfru Marias förbön för att bli kvar i Jesus Kristus och växa in i en allt djupare relation till Fadern genom bönen. Vi får se Maria som beskyddarinna av bönens ömtåliga planta inom oss. Hon vill lära oss att bli kvar i Jesu ständiga närhet och låta oss förvandlas av hanns nåd. Jungfru Maria är vår förebild i bönen. Hon är den som ber för oss och hjälper oss att alltid vara trogna hennes Son. Hennes förbön är viktig, eftersom vi är så svaga och fladdriga. Hela världen behöver hennes förbön för att bli mer öppen för hennes Son och hans evangelium. Dagens högtid firas också som en bönedag för fred på vår jord. Den helige fadern vänder sig varje år i sitt budskap på denna bönedag för fred till alla människor av god vilja, oavsett vilken tro, nationalitet eller politisk uppfattning de kan ha. Kyrkan får förvalta detta fredsbudskap och försöka förmedla det till världens ledare, som har ett stort ansvar för att bevara och stärka freden. Samtidigt är vi alla genom vår bön ansvariga för denna fred. Jungfru Maria som Regina pacis, fredens Drottning kan genom sin förbön hjälpa och inspirera oss att verka för fred och rättvisa, både i det lilla och i det stora. Även den som lever ett fördolt liv i skymundan kan genom sin bön bidra till en värld utan krig och förtryck. Vi är alla kallade att ta den helige faderns maning till bön för freden på större allvar. De som stiftar fred är saliga säger han som är Fridens furste, Jesus Kristus. Under årets första dag får vi förena oss med Jesus och Maria och be för freden. Om vi verkligen tar denna uppmaning på allvar, kommer vi att fortsätta att be och verka för fred under resten av det nya året. Vi får ta emot Guds välsignelse på denna dag. Vi får lära oss att be genom Jungfru Maria. Vi får komma Jesus närmare genom henne. Vi får ta vår tillflykt till henne som Guds moder, som fredens drottning, som vårt föredöme och förebedjerska. Tänk om vi kunde fortsätta att under hela detta nya år ta till oss all den andliga rikedom som Jungfru Maria vill förmedla till oss från Vår Herre, då blir det också ett rikt välsignat år, inte bara för oss utan för hela vår värld. Så ta emot all denna välsignelse och lev av den, ni Guds älskade barn!

källa katolskakyrkan.se

Vår biskop - kardinal Arborelius

kardinal Arborelius

I vår tid har man ofta glömt bort att vår främsta plikt - och vårt privilegium - är att ära och förhärliga Gud. Människan förminskas inte av det, tvärtom, hon blir större, friare, lyckligare. Att hjälpa människor upptäcka det är en av mina största önskningar.

Biskop för Stockholms katolska stift är Anders Arborelius. Biskop Arborelius är född 1949 i Sorengo i Schweiz. Han växte upp i Lund där han efter studentexamen studerade engelska, spanska och tyska vid universitetet. Efter filosofie ämbetsexamen i moderna språk konverterade han till Katolska kyrkan och inträdde i karmelitorden i Norraby i Skåne 1971. Han avlade eviga löften 1977 i Brügge, Belgien, och prästvigdes av Biskop Hubertus Brandenburg på festen för Jungfru Marias födelse den 8 september 1979 i Vår Frälsares kyrka i Malmö.

Anders Arborelius blev utnämnd till biskop av påve Johannes Paulus II 17 november 1998. Han biskopsvigdes 29 december 1998 i St. Eriks katolska domkyrka i Stockholm av bl.a. biskop Hubertus Brandenburg och stiftets hjälpbiskop William Kenney CP.

Påve Franciskus meddelade den 21 maj 2017 att biskop Anders Arborelius skulle utses till kardinal. Konsistoriet då biskopen utnämndes till kardinal ägde rum den 28 juni 2017 i Peterskyrkan i Rom.

Biskop Anders är den första katolska biskopen i Sverige med svenskt ursprung sedan den lutherska reformationen på 1500-talet. Hans valspråk är "In Laudem Gloriae" - "Gud till pris och ära" som var dedikationsnamnet för den heliga Elisabeth av Treenigheten ocd.

Biskopen är väl känd också som författare till flera andliga böcker om tron och om karmelitiska helgon. Han har bland annat skrivit boken Korsvägen som är en meditation över korsvägstavlorna i sin biskopskyrka S:t Erik på Södermalm i Stockholm.