Kardinal Anders Arborelius

 

Predikan Kristus Konungens Dag 2022

Predikan Kristus Konungens Dag 2022

När Gud blir människa kommer han i ödmjuk gestalt. Han föds i ett stall bland djuren. Han har ett hårt och tungt arbete under större delen av sitt liv. Han dör på ett kors som en brottsling. Samtidigt är han världsalltets konung. Allt är skapat i honom. Han skall återkomma som domare över levande och döda. Under sitt liv på jorden valde han den sista platsen. Men idag får vi fira honom som Konung. Allt detta visar oss vad Gud vill göra för oss och vår värld. Guds rike är inte av denna världen, men ändå vill han förändra och förvandla allt i våra mänskliga riken. Han vill att vi redan nu skall få leva i ”sanningens och livets rike”, som det heter i prefationen för dagens högtid, i ”helgelsens och nådens rike, rättvisans, fredens och kärlekens rike”. Det är i detta rike som Kristus är Konung. Det är för detta rike vi måste kämpa och om så behövs ge vårt liv. Det är inte lätt för oss att inse både att Guds rike inte är av denna värld och att det samtidigt måste ta gestalt och få genomsyra våra jordiska riken. Men ser vi med trons ögon på verkligheten kan vi förstå att denna paradox är livsavgörande för oss som kristna. Vi är inbjudna redan nu att bli medborgare i Guds eviga rike genom nåden. Vi har vårt hjärta där ovan, i Guds överjordiska dimension av verkligheten. Det är där vi får inspiration, nåd och kärlek, ja, allt det vi behöver för att bygga upp en värld, ett samhälle som i så hög grad som möjligt skall återspegla Guds önskan och vilja. Vi är alla kallade att försöka bygga upp ett så rättvist och gott samhällsklimat som möjligt. Vi är Guds utsända för att hjälpa människor att leva tillsammans, solidariskt och kärleksfullt, som bröder och systrar. Vi har ett heligt uppdrag att bevara skapelsen i all dess skönhet och godhet. ”Låt hela skapelsen, befriad från tomhetens välde, tjäna ditt majestät och utan ände lova dig”, så bad vi i dagens kollektbön. Som tjänare till Kristus Konungen, han som själv kom som vår tjänare genom att bli människa, får vi tjäna mänskligheten med hans kärlek och hjälpa den att bevara sin värdighet. På korset har han öppnat sitt eviga rike till och med för en rövare, som visserligen var botfärdig men ändå hade mycket på sitt samvete: ”Sannerligen, redan i dag skall du vara med mig i paradiset” (Luk 23:43). I evangeliet ser vi gång på gång Jesu medlidande med oss svaga och syndiga människor. Han har kommit just för dem som behöver förlåtelse och upprättelse. I hans rike är alla välkomna som ångrar sig och vill vända om. Just detta är något som världen aldrig kan förstå. I Guds rike är förlåtelse och barmhärtighet grundlag. Kristi kyrka är förlåtelsens institution. Ingen statlig eller ens kommunal myndighet har fullmakt att ge oss förlåtelse för våra synder. Samtidigt finns det en djup men ofta förträngd längtan efter förlåtelse hos våra medmänniskor idag. Det är Guds stora längtan att få förlåta, försona och förvandla oss från syndare till heligt. Det budskapet måste vi som Jesu lärjungar försöka förtydliga och klargöra för alla vi möter. Kristus som konung har förlåtelsens makt i sina händer. Hans hjärta förblöder av längtan efter att frälsa och förlåta den sårade mänskligheten. Hur kan vi i vårt svenska samhälle hjälpa människor att förstå detta budskap? Jesus har just kommit för de svaga, för syndarna, för dem som törstar efter förlåtelse och helande. Om vi inte kan känna igen oss bland dem, blir det svårt för oss att ta emot Jesus som vår frälsare. Vi frestas ofta att tänka att vi inte behöver honom och det han vill erbjuda. För många är det den stora stötestenen. Jag klarar mig själv. Det finns inget ont i mig – men kanske ingenting annat heller. Jag är nöjd med mig själv, men bara med mig själv. Att se sitt oändliga frälsningsbehov är en nåd att stilla bedja om i vår tid och miljö. Men bara det finns den allra minsta lilla spricka i vår självgodhet ser Gud sin möjlighet att inlemma oss i Jesu rike. ”Han har räddat oss ur mörkrets välde och fört oss in i sin älskade Sons rike och genom Sonen har vi friköpts och fått förlåtelse för våra synder” (Kol 1). Men kan man verkligen bygga ett samhälle på förlåtna syndare? Det är i alla fall det som Jesus vill hjälpa oss med. Vi kan aldrig räkna med att ett jordiskt samhälle blir helt perfekt och felfritt. Som Jesu efterföljare vet vi mer än väl att vi alla är svaga och ofta gör fel. Men vi litar på hans förlåtelse och vill börja om igen. I samhället är det mycket som behöver förbättras och förändras. Det är mycket som behöver förlåtas och försonas. Vår uppgift är att klart och tydligt säga ifrån vad som måste förändras eller förbättras, samtidigt som vi pekar på möjlighet till förlåtelse och omvändelse. Inget jordiskt rike kan helt och fullt återspegla Guds rike och Guds vilja. Som Jesu lärjungar kan vi aldrig helt identifiera oss med den politik som förs, vilket parti det nu må vara som sitter vid makten. Vi har alltid en profetisk kallelse att stå upp för det som är rätt och sant. Inte sällan har det kostat kristna liv och lem, men ändå finns det alltid några som sätter Guds lag och bud över allt annat. Samtidigt måste vi vara tydliga och säga att ånger, botfärdighet och omvändelse alltid är möjligt för oss människor, också för dem som uppehåller sig i maktens korridorer. När vi firar Kristus Konungen idag längtar vi efter att hans sanning och godhet skall genomsyra vår jordiska verklighet. Samtidigt vet vi att fullheten och fullkomligheten bara finns i hans eviga rike. Det måste sporra oss att göra allt vad vi kan för att bygga upp en bättre värld i alla avseenden, som så troget som möjligt återspeglar hans rike och dess grundlag. Vi måste kämpa för att vår jord inte bryts ner och för att Guds skapelse bevarar sin skönhet och värdighet. Samtidigt får vi också förkunna budskapet om hans barmhärtighet och förlåtelse, som är vår enda räddning. Vi kan aldrig tacka honom nog för hans tålamod med oss.

källa katolskakyrkan.se

Vår biskop - kardinal Arborelius

kardinal Arborelius

I vår tid har man ofta glömt bort att vår främsta plikt - och vårt privilegium - är att ära och förhärliga Gud. Människan förminskas inte av det, tvärtom, hon blir större, friare, lyckligare. Att hjälpa människor upptäcka det är en av mina största önskningar.

Biskop för Stockholms katolska stift är Anders Arborelius. Biskop Arborelius är född 1949 i Sorengo i Schweiz. Han växte upp i Lund där han efter studentexamen studerade engelska, spanska och tyska vid universitetet. Efter filosofie ämbetsexamen i moderna språk konverterade han till Katolska kyrkan och inträdde i karmelitorden i Norraby i Skåne 1971. Han avlade eviga löften 1977 i Brügge, Belgien, och prästvigdes av Biskop Hubertus Brandenburg på festen för Jungfru Marias födelse den 8 september 1979 i Vår Frälsares kyrka i Malmö.

Anders Arborelius blev utnämnd till biskop av påve Johannes Paulus II 17 november 1998. Han biskopsvigdes 29 december 1998 i St. Eriks katolska domkyrka i Stockholm av bl.a. biskop Hubertus Brandenburg och stiftets hjälpbiskop William Kenney CP.

Påve Franciskus meddelade den 21 maj 2017 att biskop Anders Arborelius skulle utses till kardinal. Konsistoriet då biskopen utnämndes till kardinal ägde rum den 28 juni 2017 i Peterskyrkan i Rom.

Biskop Anders är den första katolska biskopen i Sverige med svenskt ursprung sedan den lutherska reformationen på 1500-talet. Hans valspråk är "In Laudem Gloriae" - "Gud till pris och ära" som var dedikationsnamnet för den heliga Elisabeth av Treenigheten ocd.

Biskopen är väl känd också som författare till flera andliga böcker om tron och om karmelitiska helgon. Han har bland annat skrivit boken Korsvägen som är en meditation över korsvägstavlorna i sin biskopskyrka S:t Erik på Södermalm i Stockholm.