Kardinal Anders Arborelius

 

Predikan Jungfru Marias upptagning i himmelen 2021

Predikan Jungfru Marias upptagning i himmelen 2021

Tron återspeglas i de människor som tar emot den. Tron på Jesus kommer oss närmare genom Jungfru Maria, som mer än någon annan har tagit emot honom i sitt liv, ja, i själva sin kropp. Guds nåd blir illustrerad, inkarnerad i oss människor. Vi behöver detta illustrationsmaterial för att Guds verklighet skall komma oss nära och beröra oss. Gud har blivit människa i Jesus Kristus, som Jungfru Maria fick föda till världen och förmedla till oss. Tillsammans med henne kan vi komma Jesus närmare. Till henne får vi säga med Elisabeth: ”Välsignad är du mer än andra kvinnor och välsignat är det barn du bär inom dig” (Luk 1:42). Tillsammans med henne får vi glädja oss över Jesus, hennes Son och vår broder. Genom henne kan vi lära känna Jesus på ett familjärt och förtroligt sätt, som gör att han verkligen blir den levande Herren för oss här och nu. Jesu person kommer oss närmare genom Maria. Hela hans mysterium får en mer livsnära betydelse, när vi ser på honom tillsammans med Maria, ber till honom tillsammans med Maria, tror, älskar och hoppas på honom tillsammans med Maria. Hon vill dela med sig av hela sin innerliga gemenskap med honom, så att vi överallt och alltid kan vara säkra på hans nåd och kärlek. I livets alla situationer fick hon vara nära Jesus, från krubban till korset. Hon kan hjälpa oss att leva hela vårt liv i gemenskap med honom. I stort som smått, i vått och torrt får vi leva vårt liv i och med Jesus. Vårt liv får då en helt annan innebörd, ett helt nytt djup: Jesus är med mig och leder mig genom livet, steg för steg, ögonblick för ögonblick. Livet på jorden är inte alltid en dans på rosor. Det finns ofta taggar som sticker oss, jobbiga och svåra ögonblick. Men allt förändras om vi tar till oss denna trons blick på Jesus, så att vi tillsammans med Maria kan se hur Jesus är med oss och tar på sig våra svårigheter, vår nöd. Livets goda sidor och vackra upplevelser får ett ännu större djup och glädje när vi ser på Jesus och hans nåd som i sista hand ger oss allt det som är gott. Så kan vi så småningom läsa hela vårt livs historia i ljuset av Jesu egen historia. Hans mysterium i alla dess aspekter förklarar och lyser upp vårt personliga mysterium och ger vårt liv en helt ny djupdimension. Det blir helt tydligt när vi idag får fira Jungfru Marias upptagning till himmelen. Detta mysterium i slutet av Jungfru Marias liv är en fortsättning och följd av Jesu uppståndelse. Påsken fortsätter. Jesus har uppstått för att bereda vägen för oss alla som tror på honom och älskar honom. ”I tur och ordning” (1 Kor 15:23), säger Paulus, skall vi få del av detta eviga, himmelska liv, som han tog emot ”som den förste av de avlidna” (1 Kor 15:20) för att bereda vägen för oss. Jungfru Maria står sedan i tur för att ta emot denna nåd av sin Son. I henne blir påskens mysterium tydligt. Påskens mysterium blir illustrerat för oss på ett unikt, men ändå universellt sätt. Ingen har så till fullo fått del av påsken som hon, men hon tar emot denna nåd för vår skull. Vi får hopp och tillförsikt när vi ser på vårt eget livs slut, om vi ser på Maria upptagen till himmelens härlighet. ”Lär oss att lyfta blicken upp till denna härlighet, och låt oss en gång dela den med henne”, så bad vi i dagens kollektbön. Döden får en helt annan innebörd när vi ser på den i Jungfru Marias ljus, hon som är hoppets moder och vill ge oss en aning om den härlighet som Gud har berett åt oss som älskar honom och vill leva till hans ära. Under dessa dagar har vi försökt se på Jungfru Maria som Consolatrix afflictorum. Maria är de bedrövades tröstarinna. Hon vill ge de hopplösa hopp, de missmodiga mod, de tröstlösa tröst. En mor vill alltid trösta sina barn när de har det svårt och jobbigt. Hur gamla och förståndiga de än blir kan de alltid finna hennes tröst och stöd. Så är det också i kyrkans familj. Vi har alla våra jobbiga tider och stunder, när vi längtar efter tröst. Hur tuffa och coola vi än är, blir vi ändå modfällda och tilltufsade av livets motgångar och sorger. Det är just då vi måste lära oss att se på Jungfru Maria, upptagen till himlens hela härlighet. Därifrån kan hon ge oss hopp och tillförsikt. Hon kan hjälpa oss att lita på Guds nåd, vad livet än har inneburit. Hon har en förunderlig förmåga att trösta och ge mod när vi bäst behöver det. ”Så skall också alla få nytt liv genom Kristus” (1 Kor 15:22). Det är detta nya liv, detta eviga liv i Guds härlighet och glädje, som Jesus har öppnat för oss genom sin uppståndelse. Det är Marias stora uppgift att göra detta liv mer tillgängligt och förståeligt för oss. Genom att trösta och styrka oss i våra svåra stunder kan hon få oss att inte fastna i vår egen bedrövelse, vilket är en mycket vanlig frestelse. Det är så lätt och behagligt att tycka synd om sig själv och fastna i självömkan, Det är då vi behöver Jungfru Maria som pekar uppåt mot den eviga härligheten, mot den uppståndne Herren som väntar på oss redan här och nu. Jungfru Maria pekar också neråt, på dem som har det ännu värre än vi. Det finns faktiskt alltid dem som har det mycket svårare och värre än vi. Det är ofta räddningen för oss: att i Jungfru Marias efterföljd ta oss an de bedrövade, de skyddslösa och betryckta. Har vi förstått något av evangeliets viktigaste budskap, då vet vi att vår egen eviga salighet är beroende på om vi har känt igen Jesus i de fattiga, nakna och hungriga och visat dem vår kärlek. Jungfru Maria kan alltid påminna oss om allt det som Jesus har sagt och gjort. Som de bedrövades tröstarinna hjälper hon oss i vår bedrövelse att se både uppåt, på den uppståndne Herren, och neråt, på dem som väntar på vår omsorg och kärlek. Idag får vi en glimt av den himmelska glädje som Jungfru Maria fick del av och vill dela med oss. Den blir ännu större och ännu mer himmelsk när vi tar oss an dem som lider jordisk nöd och bedrövelse. Det var för deras skull som Gud steg ner från himlen till jorden. Idag inbjuds vi att efterfölja honom i detta och att få en glimt av himlens härlighet när vi bistår de bedrövade och utsatta.

källa katolskakyrkan.se

Vår biskop - kardinal Arborelius

kardinal Arborelius

I vår tid har man ofta glömt bort att vår främsta plikt - och vårt privilegium - är att ära och förhärliga Gud. Människan förminskas inte av det, tvärtom, hon blir större, friare, lyckligare. Att hjälpa människor upptäcka det är en av mina största önskningar.

Biskop för Stockholms katolska stift är Anders Arborelius. Biskop Arborelius är född 1949 i Sorengo i Schweiz. Han växte upp i Lund där han efter studentexamen studerade engelska, spanska och tyska vid universitetet. Efter filosofie ämbetsexamen i moderna språk konverterade han till Katolska kyrkan och inträdde i karmelitorden i Norraby i Skåne 1971. Han avlade eviga löften 1977 i Brügge, Belgien, och prästvigdes av Biskop Hubertus Brandenburg på festen för Jungfru Marias födelse den 8 september 1979 i Vår Frälsares kyrka i Malmö.

Anders Arborelius blev utnämnd till biskop av påve Johannes Paulus II 17 november 1998. Han biskopsvigdes 29 december 1998 i St. Eriks katolska domkyrka i Stockholm av bl.a. biskop Hubertus Brandenburg och stiftets hjälpbiskop William Kenney CP.

Påve Franciskus meddelade den 21 maj 2017 att biskop Anders Arborelius skulle utses till kardinal. Konsistoriet då biskopen utnämndes till kardinal ägde rum den 28 juni 2017 i Peterskyrkan i Rom.

Biskop Anders är den första katolska biskopen i Sverige med svenskt ursprung sedan den lutherska reformationen på 1500-talet. Hans valspråk är "In Laudem Gloriae" - "Gud till pris och ära" som var dedikationsnamnet för den heliga Elisabeth av Treenigheten ocd.

Biskopen är väl känd också som författare till flera andliga böcker om tron och om karmelitiska helgon. Han har bland annat skrivit boken Korsvägen som är en meditation över korsvägstavlorna i sin biskopskyrka S:t Erik på Södermalm i Stockholm.