Kardinal Anders Arborelius

 

Predikan Artonde söndagen under året 2021

Predikan Artonde söndagen under året 2021

Gud vill komma oss till mötes i allting. Gud vill komma in i vårt liv och beröra oss med sin nåd och barmhärtighet på livets alla områden. Allt som är viktigt för oss är viktigt för honom. Kläder, mat, hälsa, ja, allt mänskligt har med Gud att göra. ”Klä er i den nya människan, som har skapats efter Guds bild med den rättfärdighet och den helighet som hör sanningen till” (Ef 4:24), skriver Paulus. Vi har verkligen blivit en ny människa genom att komma till tro på Jesus Kristus. Då måste det också visa sig i allt vad vi är och gör. ”Lägg av er den gamla människan, som går under, bedragen av sina begär” (Ef 4:22). Gång på gång, i stort som smått, ställs vi inför ett val, att leva som den nya människan – eller som den gamla. Varje dag på nytt får vi, helt medvetet och av hela vårt hjärta, klä oss i den nya människan, som har sin glädje och sin föda i att göra Guds vilja och leva till hans ära, i rättfärdighet, helighet och sanning. Tänk om vi varje morgon när vi tar på oss våra kläder kunde ha detta i åtanke. Då skulle vår dag förändras, förbättras och fördjupas. Hela vårt liv skulle se helt annorlunda ut. Då skulle det synas, märkas på oss att vi tillhörde Jesus. Vi skulle kunna sprida den Kristus-doft omkring oss som väcker tro, hopp och kärlek till liv i dem vi möter. För att leva värdigt denna nya människa behöver vi ständigt föda och näring. Vi klarar inte av det på egen hand. ”Människan skall inte leva bara av bröd utan av varje ord som utgår ur Guds mun” (Matt 4:4). Guds eviga Ord har blivit människa i Jesus Kristus för att ge oss all den näring vi behöver för att vara hans vänner och lärjungar. Varje ord som utgår ur Jesu mun blir oss till hjälp, ja, det blir en lampa som lyser upp vår väg genom livet. Därför är det så viktigt att lyssna lyhört och lydigt när Guds Ord förkunnas för oss. Ordet måste fastna på insidan, i vårt hjärta och bära frukt i vad vi säger, tänker och gör. Vi måste finna smak i Ordet, idissla det som de gamla munkarna och jubla över Guds ord och bud som de fromma i Israel. Svårigheten för oss idag är att vi överöses med allt slags ord och budskap som hotar att kväva det sanna Ordet. Därför behöver vi ett motgift, en Andens kraft och styrka, som gör oss öppna för Guds Ord och får oss att bli idel öra och hörsamma - som man säger med ett gammalt fint ord. Gud har i sin ofattbara barmhärtighet och ödmjukhet gett oss just den föda vi behöver för att leva i hörsamhet gentemot hans Ord, alltså ”den föda som består och skänker evigt liv och som Människosonen skall ge er” (Joh 6:27). I eukaristins sakrament får vi ständigt ta emot denna heliga föda, ”det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv” (Joh 6:33). Utan denna föda riskerar vårt kristna liv att gå på tomgång och förflyktigas. Jesus Kristus själv har blivit vår föda och vårt liv. Aldrig kan vi tacka honom nog för detta. Alltid kan vi öppna oss mer och mer för denna nåd och gåva. Alltid kan vi bli mer och mer förvandlade av detta bröd som ger oss del av Guds eget eviga liv. Under pandemin har många haft svårt att delta i eukaristin. Många har lidit av detta, men förhoppningsvis också lärt sig att längta ännu mer efter denna föda. Nu när våra kyrkor börjar öppnas mer och mer, är det viktigt att tacka Gud för att han vill ge oss denna heliga föda som stärker oss på vår väg genom livet och fram till det eviga livet. Samtidigt måste vi fråga oss själva: låter vi eukaristin förvandla oss på djupet så att vi lever som den nya människa vi är genom Guds nåd? I mässan förvandlas bröd och vin till Kristi sanna kropp och blod. Denna förvandling skall sedan leda till vår förvandling. Vi måste förvandlas av det vi äter. Den eukaristiska födan måste göra oss mer eukaristiska: alltså uppfyllda av oändlig tacksamhet och glädje över Jesus, så att vi verkligen drivs att tacka och lova honom, efterfölja och tjäna honom. Våra församlingar måste mer och mer utstråla denna eukaristiska atmosfär, ja, bli en gudomlig miljö där Jesus blir älskad, tillbedd och tjänad. Eukaristin måste bära frukt och förvandla oss alla, så att vi verkligen vill ikläda oss den nya människan för att göra det Jesus gjorde, säga det Jesus sade och göra honom synlig mitt i det vanliga liv vi lever. Våra församlingars andliga hälsa beror mycket på att vi som säger oss vara Jesu lärjungar låter oss förvandlas av eukaristin och lever som äkta bröder och systrar, som älskar att dela med sig av allt vad vi är och har. Tänk om vi kristna vore lika måna om att bevara denna andliga hälsa som man är i världen att vårda kroppens hälsa. Man talar ibland om en ny religion: hälsokulten. Det är naturligtvis viktigt att man vårdar sin kropp och sin hälsa, men ibland kan det gå till överdrift. Däremot kan det aldrig gå till överdrift att vårda den andliga hälsan, den trogna efterföljelsen av Jesus och hans budskap. Eukaristin måste alltid bära frukt i oss som tar emot den, så att förvandlingsprocessen, vår helgelse, inte stannar upp utan fortgår till vårt sista andetag. Man säger ibland att en präst skall fira mässan som om den vore den enda mässan han får fira eller den sista. Det är likadant med oss när vi tar emot eukaristin. Det borde vara en så unik och stor glädje och tacksamhet i vårt hjärta att vi på detta oerhörda och ofattbara sätt får ta emot Jesus som vår föda. ”Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta” (Joh 6:35). Eukaristin övergår alla våra förväntningar. Vi kan bara falla ner i tillbedjan och tacksägelse. Vi får aldrig fastna i meningslösa diskussioner eller dispyter om eukaristin och så förminska den. Det är bara nåd och åter nåd, en gåva som vi aldrig någonsin kan förtjäna. ”Herre, ge oss alltid det brödet” (Joh 6:34), får vi fortsätta att be. Låt oss därför iklä oss den nya människan och i all ödmjukhet närma oss Jesus i hans ord och sakrament, så att vi får leva till hans ära och får del av den andliga hälsa som yttrar sig i ett liv i rättfärdighet, helighet och sanning.

källa katolskakyrkan.se

Vår biskop - kardinal Arborelius

kardinal Arborelius

I vår tid har man ofta glömt bort att vår främsta plikt - och vårt privilegium - är att ära och förhärliga Gud. Människan förminskas inte av det, tvärtom, hon blir större, friare, lyckligare. Att hjälpa människor upptäcka det är en av mina största önskningar.

Biskop för Stockholms katolska stift är Anders Arborelius. Biskop Arborelius är född 1949 i Sorengo i Schweiz. Han växte upp i Lund där han efter studentexamen studerade engelska, spanska och tyska vid universitetet. Efter filosofie ämbetsexamen i moderna språk konverterade han till Katolska kyrkan och inträdde i karmelitorden i Norraby i Skåne 1971. Han avlade eviga löften 1977 i Brügge, Belgien, och prästvigdes av Biskop Hubertus Brandenburg på festen för Jungfru Marias födelse den 8 september 1979 i Vår Frälsares kyrka i Malmö.

Anders Arborelius blev utnämnd till biskop av påve Johannes Paulus II 17 november 1998. Han biskopsvigdes 29 december 1998 i St. Eriks katolska domkyrka i Stockholm av bl.a. biskop Hubertus Brandenburg och stiftets hjälpbiskop William Kenney CP.

Påve Franciskus meddelade den 21 maj 2017 att biskop Anders Arborelius skulle utses till kardinal. Konsistoriet då biskopen utnämndes till kardinal ägde rum den 28 juni 2017 i Peterskyrkan i Rom.

Biskop Anders är den första katolska biskopen i Sverige med svenskt ursprung sedan den lutherska reformationen på 1500-talet. Hans valspråk är "In Laudem Gloriae" - "Gud till pris och ära" som var dedikationsnamnet för den heliga Elisabeth av Treenigheten ocd.

Biskopen är väl känd också som författare till flera andliga böcker om tron och om karmelitiska helgon. Han har bland annat skrivit boken Korsvägen som är en meditation över korsvägstavlorna i sin biskopskyrka S:t Erik på Södermalm i Stockholm.