Vad lockar med gamla mässan?
Jag älskar den nya mässan - den är ju mässan. Men många katoliker föredrar den gamla. Jag älskar den också - den är ju mässan.
Är det något som är jobbigt med nya mässan?
Upplevs den gamla som mer allvarlig? Som mer religiös?
Är det något man slipper i den gamla mässan? Är det här som skon klämmer?
Kvinnliga ministranter?
Kalken till alla?
Extraordinarie kommunionsutdelare?
Fridshälsningen?
Präster som showar sig genom mässan, som vill äga den och göra den till sin egen plattform?
Mässan firad versus populum?
Svenska språket?
Evangeliet läst mot folket?
Barhuvad präst under hela mässan?
Avsaknad av manipel?
Jag respekterar och grunnar.
Fader Morgan