Svär inte så förbannat!

Ett barn frågade: ”Varför får prästen säga ’djävulskt’ i predikan men varför får lilla jag inte säga ’jävla’?”

Klart att ”jävla” betyder ”djävulsk” - inget annat. Barnet har rätt.

Var i Katekesen förbjuds det som vi kallar svordomar? Ingenstans! Religiösa kraftuttryck förekommer nämligen inte i alla kulturer. Men i den svenska har vi fenomenet i överflöd.

Är det då fritt fram att som man säger svära?

Vissa uttryck är verkligen inte oskyldiga kraftuttryck utan rena förbannelser: ”Ta mig fan om det inte händer!”. Det är ingen så kallad svordom. Det är ett förbund med djävulen.

Börjar man använda uttryck som fan och djävlar lite hur som helst kommer man mycket nära förbannelsen. Med ”Det kan du ge dig fan på” har man passerat gränsen. Här börjar det osa svavel.

Att säga ”Jag är förbannad ...” är att förklara sig själv i förbund med satan. De som säger så menar det inte. Men de leker med elden.

I Sverige uppfattas alla möjliga ord som svordomar. I vår kontext ska vi därför helt avstå från ord som uppfattas som ”svärande”.

Svenskar i gemen och särskilt frikyrkliga uppfattar det som att vi ”svär” och det är skäl nog för att låta bli.

Så låt oss ta det säkra före det osäkra och lägga av de religiösa kraftuttrycken.

                                                                                                                 Fader Morgan