Rena teatern

Brittiska deckare är av hög kvalitet. Fantastiska skådespelare. Bra intriger. Gott är gott och ont är ont. Och ont lönar sig aldrig.

Men när vi kristna beskrivs blir det lätt lite fel. Man får visserligen stå ut med att ”Father Brown” är lite HBTQ-vänlig och märkligt överseende med en promiskuös adelsdam. Ok - man kan inte få allt.

Men värre blir det när TV-serien ”Unge kommissarie Morse” beskriver en äldre och troende dam som ogillar moralisk smuts i TV. Då bär hon omoderna kläder, gammaldags glasögon, förtrycker sin dotter och uppträder allmänt oförskämt. Dessutom hycklar hon. Hon är nämligen inte så noga med sin egen moral utan fejkar hotbrev mot sig själv.

Fornkyrkans kristna tröttnade på den dåtida teatern. Den antika dramatiken hade ju upphört och kvar fanns bara farser. I dessa hånades sakramenten. Under århundraden framåt fanns därför inget kyrkligt intresse för teater förrän kyrkospelen dök upp under medeltiden. Och som på sikt faktiskt utvecklades till vår tids teater.

Den helige Johannes Paulus spelade teater i sin ungdom. Så ingen ska ifrågasätta teater som sådan. Det är otänkbart.

Men all kultur måste renas. Och teatern är inte undantagen.

Till dess får vi ha tålamod och avnjuta det goda i dramatiken.

                                                                                                         Fader Morgan