Hbtq i släkten

Vi ska hata synden och älska syndaren. Det är inte så svårt att älska en botfärdig syndare. Det är tvärtom riktigt roligt. Lite svårare blir det med obotfärdiga syndare. Men det går, det också. Gud låter ju solen gå upp över både onda och goda. Vi ska inte vara sämre.

Svårast blir det när syndaren påtvingar oss att acceptera synden. Då fortsätter vi förstås att älska syndaren. Men kärlek är att vilja väl. Och allt som bekräftar felaktig livsstil är fel. Det blir till förförelse för syndaren.

I yrkeslivet är det lätt. Men i privatlivet och i synnerhet i släkten blir det riktigt knepigt. Att avstå från samkönad ”vigsel ” är ju självklart. Men det kan bli svårare ändå. Särskilt när syndarna skaffar barn tillsammans. Barnen är ju oskyldiga. Vad göra?

Det gäller ju att både älska och avvisa homosexuell livsstil.

Situationen är väldigt ny i vår kultur. De flesta av oss blir ställda och vilsna.

Och svårare än så har väl aldrig balansgången mellan att älska syndaren och hata synden varit.

                                                                                                                             Fader Morgan