Generande tankeströmmar

Den begåvade krönikören Johan Hackelius lanserade nyligen ett bra uttryck: Generande tankeströmmar.
Ni vet, sådana där tokigheter som plötsligt dyker upp i vårt medvetande. Det kan vara allt från tvivel på Gud till lust att ge den oförskämda grannen rejält på nöten.
Och vi skäms över de generande tankeströmmarna. Men behöver vi det? Nej. Ska vi bikta dem? Nej.
För vad är de? De är frestelser. Och frestelser är aldrig någon synd. Och det gäller också om de kommer ofta och allt starkare. Det är först när vi säger medvetet ja till frestelsen som den blir en synd. När vi tvärtom avvisar den direkt kanske med ett diskret korstecken på pannan, så får det hela vara glömt. Gäller det tron, så är det bra med en liten trosakt typ ”Jag tror, hjälp
min otro”.
Se frestelser som ett slags tvångstankar som faktiskt med nådens hjälp kan övervinnas direkt. Våra synder ska vi bekymra oss för men inte våra frestelser. De tillåter Gud för att vi ska lära oss att vi är hans barn, ständigt beroende av att hålla honom i handen.

                                                                                                     Fader Morgan