Antidepp brist på tro?

Var tionde svensk äter antidepressiva läkemedel. Eller SSRI som de numera kallas. Rimligen äter alltså minst över 10.000 katoliker i vårt stift antidepp. Orsakerna kan vara många. Vissa är genetiska . Andra har tillkommit i LHS (Livets Hårda Skola). Men är man deprimerad så är man. Gud tillåter det ju. Och meningen är alltid vår frälsning. Hur svårt det än är att förstå.

Det är samma mening med tandvärk också. Men det hindrar oss inte att gå till tandläkaren. Om läkaren skriver ut antidepp ska vi äta av det.

Många äter antidepp med dåligt samvete. ”Tror jag inte på allvar? Vad är det för fel på min tro? Borde inte Kristi frid räcka för att alltid vara glad som en lärka?”.

Frid med Gud är dock inte en känsla. Den är ett tillstånd. Frid med Gud får jag i dopet och behåller hela livet. Jag förlorar friden bara genom dödssynd, alltså svår synd som jag begår medvetet och frivilligt. Då måste jag omedelbart ångra mig och snabbt gå till bikt.

Då blir friden återställd och jag är tillbaka på banan igen. Med föresatsen att inte synda igen.

Om jag är allvarligt deppig så att jag inte kan leva normalt utan antidepp, så ska jag ta den medicin som läkaren ger mig. Det är som att få insulin om man är diabetiker.

Det har inget med känslomässig frid att göra. Vår Herre hade frid också i Getsemane när han var djupt bedrövad.

Så knapra på du om du fått antidepp av din läkare. Hoppas att du mår bra av det!

                                                                                                            Fader Morgan