Det gemensamma ansvaret kommer från dopet
Prefekt Farrells inledningsanförande på konferensen för ordföranden och representanterna för biskoparnas utskott för lekfolket och delegater.
Search
april 2023
Sanningen är oss given. Norges biskop Varden, talar om den mänskliga sexualiteten
Biskoparna i den fem nordiska länderna har i mars gett ut ett herdabrev som bekräftar Katolska kyrkans lära om den mänskliga sexualiteten.
Kortpredikan 12 april 2023
När Petrus och Johannes möter den lame mannen vid Sköna porten fäster de sin blick på honom och Petrus säger: ”Se på oss! Mannen ser spänt på honom”. Deras blickar möts, de ser varandra. Det bereder väg för att mannen botas. Inte ens Gud gör under med den människa som ser bort eller har begränsat sitt hopp. De två lärjungarna på väg till Emmaus var sorgsna och bedrövade. De såg inte vem som gick bredvid dem. De var förblindade och besvikna över att ”detta med Jesus från Nasaret” inte hade gått som de tänkt sig. ”Vi hoppades att han var den som skulle befria Israel.”
Kortpredikan 11 april 2023
”Orden träffade dem i hjärtat.” Lukas berättar om Petrus predikan den första pingstdagen. Hans ord träffar lyssnarna i hjärtat, likt ett spjut som genomborrar det. De monastiska fäderna kallar det compunctio. Compunctio förvandlar hjärtat. Fäderna bad ständigt om denna ånger och kallade den ”tårarnas gåva” eller ”tårarnas dop”.
Reflektioner över Markusevangeliet. Del 5
Predikan Annandag Påsk 2023
Också de heliga Skrifterna skall lysa upp ditt ansikte. Kyrkan fortsätter att fira påsk. Hela veckan efter påsk, den s.k. påskoktaven, är en slags förlängd påskdag. Påskljuset står kvar i kyrkans centrum hela påsktiden, ända fram till pingst. Kyrkan fortsätter att med sin liturgi förjaga vårt mörker. Liturgin har sin källa i de heliga Skrifterna. ”I ditt ljus ser vi ljus,” sjunger psaltaren. De troendes ansikten lyses upp av de ord de betraktar, som en slags verbala ikoner.
Predikan Annandag Påsk 2023
Kära medkristna, Våra första bröder och systrar i tron på Herren Jesus Kristus den uppståndne, kom inte tillsammans för bön i sådana vackra rum som vi känner till och som enbart är reserverade för gemenskapen i Kristus. De möttes på gatorna och i hemmen, ibland i någon större villa som tillhörde någon känd neofyt. Ändå var kraften i tron så levande att den inte kunde stanna kvar på platsen där de bodde och levde utan måste ut, vidare till andra. Snart hade tusentals blivit döpta och konfirmerade. Vi märker i dessa dagar en liknande rörelse, bort från ateismen och relativismen och till en stark övertygelse att sanningen i den tidiga kyrkan har förkunnats av apostlarna och deras många ivriga och lyckliga medhjälpare.