februari 2023

Berättelsen om syndafloden har sin bakgrund i historiskt kända flod­katastrofer i Meso­po­tamien. Det finns liknande berättelser i an­dra reli­gio­ner, men den bib­lis­ka fram­ställningen är annorlunda. Gud ser människans ondska och floden måste till för att stoppa och förinta den. Men genom vattnet och arken bereds samtidigt för ett nytt släkte. Israels folk skall senare räddas genom Röda havet medan fien­derna går under.

Under 800-talet missionerade Ansgar i Danmark och Sverige. Ungefär samtidigt mis­sionerade de två bröderna Kyrillos och Methodios i Bulga­rien, Mä­h­ren och Kroatien. De ska­pade ett slaviskt skriftspråk och en slavisk liturgi. Bröder­na firade li­tur­gin på folkspråket och västliga biskopar op­po­nera­de. Bröder­na vände sig till Rom och påven avgjor­de saken genom att lägga deras liturgi på altaret. Han be­kräftade enheten i mångfalden.

När förhållandet till Gud har skadats är steget inte långt till det första brodermordet. Beskrivningen blir som en andra syndafalls­berättelse. Det är inte historia i vanlig mening. Berättelsen beskriver vad som på­går hela tiden. Människan kän­ner igen sig. Kains onda planer syns i hans mörka blick, medan den som har gott i sinnet kan se frimodigt upp. Vi påminns om att syn­den är något främ­man­de för människan. Synden ”lurar vid dör­ren” men människan bör ”råda över den”.