maj 2020

Den individualistiska liturgin – rötter och mening

”Om vi jämför denna position med den katolska tron förstår vi att hela Luthers tanke är ett utflöde av att ha övergivit den kyrkliga institutionen. Tron på en katolsk doktrin är en anslutning till Kyrkan som ett frälsningens medel”, säger Pierre Menant i intervjun om förhållande mellan institutionernas sammanhållande regler och de individuella ”rättigheterna”.

Kortpredikan 12 maj 2020

“Känn ingen oro och tappa inte modet.” I gårdagens mässa talade Jesus om Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända. Så fortsätter han direkt: “Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er”. Allt vad Jesus är och allt han har gjort är samlat i detta ord. Vi hör det i varje eukaristi, Därför kan han säga: “Känn ingen oro och tappa inte modet,”

Kortpredikan 11 maj 2020

Paulus förkunnar i Lystra. Där fanns en man som varit lam sedan födelsen. Lu­­kas berättar: ”Han hörde på när Paulus talade.” Paulus måste ha märkt det och fäster blicken på honom. Han ser att mannen har tro så att han kan bli bo­tad. Så sker också. De flesta som bevittnar det ser bara något mirakulöst och häftigt. De ger sig inte tid att tänka efter. De tror att ”gudarna” har stigit ner ibland dem. De ger dem grekiska gudanamn och kal­lar Pau­lus för Zeus och Barnabas för Her­mes.

Frihet och förnuft i äktenskapskriserna

Finns det en specifikt kristen behandlingsform för olyckliga kriser i den äktenskapliga relationen? En terapi med rötter i de goda dygderna som varje döpt och konfirmerad människa får av Gud för att möta problem och övervinna dem? Ja, jag tror bestämt att en sådan terapi finns och att den bygger lika mycket på friheten som på förnuftet. Efter de många samtal jag har haft som gift man och som diakon under åren med ansökningar om ogiltighetsförklaring av ingångna katolska giltiga äktenskap, kan jag inte komma till någon annan slutsats än att en försoning alltid är möjlig om bara parterna är beredda på att ge sitt yttersta för att undvika en uppslitande separation med allt vad det innebär för paret självt och för deras barn, om de fått gåvan av barn.

Predikan 5 Påsksöndagen 2020

Han har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus. Dagens andra läs­ning ur Första Petrusbrevet är fylld av målande och drastiska bilder: hörn­­sten och husbygge, präster som frambär offer, ett heligt folk som förs ut ur mörkret in i ljuset. Under påsktiden hör vi de avslutande ver­serna varje dag i vespern. Bilderna är häm­­­tade från Gamla Testamentet. Tilltalet ”ni” betyder att de gammaltestamentli­ga bilder­na tillämpas på de kristna. Det är de som är utvalda, stenar i bygget, präster, det heliga folket.

Predikan 5 Påsksöndagen 2020

Dagens läsningar påminner om att kristen tro är en relation med en person: Jesus Kristus, med en mänsklig natur, som ni och jag, men som också helt och fullt är Gud. När Jesus säger att han ”går bort och bereder plats” för att sedan hämta oss, talar han brudgummens språk i antikens judendom. Så vill han säga att Gud i honom har förenat sig med människan så som äktenskapets sakrament oupplösligt förenar man och kvinna till en ny skapelse. Och så vill han också vara förenad med sin Kyrka, så att vad som än händer Kyrkan, inifrån eller utifrån, ska han aldrig överge henne.

Söndagsbetraktelse 10 maj 2020

Känn ingen oro. Jesus förberedde lärjungarna för Hans korsfästelse och allt som kom att hända under och efter det. Lärjungarna kommer att känna misstro, besvikelse, oro... precis som vi… De som frivilligt blir så upptagna med jordiska affärer och ständigt söker världsligt välbefinnande -finner ingen vila i sina hjärtan och själar; därför att de älskar och de söker efter vila och ro i det som är så litet och ynkligt, det som inte bär med sig och inte heller har i sig självt varken ro eller vila.

Kortpredikan 9 maj 2020

Lukas berättar om ett yttre skeende. Johannes om ett inre. Båda har sitt särskiljande och sin tillväxt, ibland dramatiskt, ibland i det fördolda. Pau­lus och Barnabas förkunnel­se mitt i Mindre Asien väcker allt större glädje hos några, medan andra blir allt­mer avvisande. De drivs bort från platsen och går vida­re. Lu­kas berättar att de skakar dammet av sina fötter. Så tillfo­gar han: ”Och lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och he­­lig ande”.