februari 2020

Predikan på Kyndelsmässodagen, Herrens frambärande i templet 2020

Evangeliet om hur människan dör i frid. Allt oftare hör vi om en vanvård som drabbar de gamla i vårt samhälle. Hur vi tar hand om vå­ra gamla är ett test på samhällets kvalitet. Låt oss hjälpas åt att höja de­ras anseende och status som vårdar dem! Rappor­ter­na från länder där man legalise­rat eutanasi bor­de väcka alla som inte vill befrämja en ”dödens kultur”. - Men samhäl­le och om­giv­ning avgör inte allt. Människan är inte bara en social varelse. Hon är ock­så en per­son med eget ansvar. I dödens närhet avslöjas män­­niskans egen bered­skap inför döden.

Den enda "hållbara utvecklingen”, är ett Katolskt samhällle

Att skriva kritiskt om det som händer i vår tid i världen och i Kyrkan, kommer inte från lusten att kritisera, hitta fel eller för att man inte kan tala om det goda som händer. Istället kommer det från ens förkrosselse över det osunda som alltmer breder ut sig och in sig i världen och i Kyrkan. En sån situation gör att man vill be mer , tänka mer, urskilja mer; sant från falskt, bra från dåligt och gott från ont. Det blir allt klarare hur sökandet efter sanning, efter att tänka som Jesus, blir nästan det enda konkreta att göra.

Predikan på Kyndelsmässodagen, Herrens frambärande i templet 2020

Kära systrar och bröder i Kristus, För antikens judendom var Jerusalems tempel världens viktigaste plats. Där bodde Herren mitt i sin skapelse, där kunde människor möta Gud och återupprättas i tjänsten för hans vilja. Templets liturgi uttryckte hoppet om att Israels folk skulle bära Guds ljus till alla världens folk för att Gud skulle etablera sitt eviga rike av fred och rättvisa, med början i den här skapelsen och slutligen fullkomnad i en ny.