augusti 2017

”Du är Messias, den levande Gudens son”. Kära bröder och systrar! Det är uppenbart genom exemplen i den heliga Skrift att trons gåva alltid ges tillsammans med ett uppdrag. För Petrus del var det att vara Kyrkans klippa och att inneha nyckelmakten, att binda och lösa. Hur svår denna uppgift kan vara har vi alla förstått när vi ser reaktionerna – inom Kyrkan – på vad nyckelmakten har att säga: inom Kyrkan hörs röster som inte bara kritiserar, inte försöker diskutera med kärlek till bröderna och systrarna, utan angriper, fördömer och fördömer. För varje katoliks del är uppdraget att bära vittnesbörd om Guds kärlek till alla och om Guds vilja att beskydda alla människor mot det onda inflytandet.

Kära bröder och systrar, På Långfredagen vid sjätte timmen blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen; solen förmörkades, förhänget i templet brast mitt itu och Jesus ropade ”Fader i dina händer lämnar jag min ande” (Luk 23:44-46). I de katolska församlingskyrkorna över hela världen kommer ett symboliskt ljus ur detta mörker: Uppståndelsens förklarade ljus. Jesu fem lidandes sår representeras av fem röda vaxklumpar som sticks in i vaxljuset när prästen välsignar det stora påskljuset och uttalar orden ”Alpha et Omega” – begynnelsen och änden, Jesus Kristus som historiens början och slut. Hans är tidevarven, hans är universum, himlen och jorden, han är brudgummen som upphöjer sin brud, Kyrkan, till det himmelska bröllopet, föreningen mellan Gud och människa.