Jungfru Marias Upptagning till Himlen 2017
Upp 11:19a; 12:1-6a, 19ab; Ps 45: 10-12, 16; 1 Kor 15:20-27a; Luk 1: 39-56.
Kära bröder och systrar,
På Långfredagen vid sjätte timmen blev det mörkt över hela jorden ända till nionde timmen; solen förmörkades, förhänget i templet brast mitt itu och Jesus ropade ”Fader i dina händer lämnar jag min ande” (Luk 23:44-46).
I de katolska församlingskyrkorna över hela världen kommer ett symboliskt ljus ur detta mörker: Uppståndelsens förklarade ljus. Jesu fem lidandes sår representeras av fem röda vaxklumpar som sticks in i vaxljuset när prästen välsignar det stora påskljuset och uttalar orden ”Alpha et Omega” – begynnelsen och änden, Jesus Kristus som historiens början och slut. Hans är tidevarven, hans är universum, himlen och jorden, han är brudgummen som upphöjer sin brud, Kyrkan, till det himmelska bröllopet, föreningen mellan Gud och människa.
Nattens mörker är brutet, ljus från himlen strömmar ner över skapelsens alla varelser. Frälsningen har kommit till jorden, barmhärtigheten har genomsyrat mänskligheten.
I detta kosmiska skeende föregås skapelsens upphöjande av Marias. Vad få har sett, men Guds hela folk tror på, är denna ENDA kvinnas upptagning till himlen i hela sin kvinnliga person, i hennes andliga och kroppsliga enhet. Men den kosmiska kampen mellan de goda och de onda änglamakterna kommer att fortsätta intill tidens slut. Så fick Johannes evangelisten uppenbarelsen om den ”havande kvinnan som ropar i barnsnöd och födslovånda” (Upp 12:2). Kvinnan är Maria, det ännu ofödda barnet är Jesus.
Det andra tecknet på himlen avslöjade hatets och ondskans eldröda drake som för att krossa barnet hon bar inom sig slungade ner tredjedelen av himlens stjärnor på jorden. Och kvinnan flydde ut i öknen, undan drakens flammande, dödande eld. I öknen finns ingenting att gömma sig bakom, i öknen dör alla som vistas där i hettan, hungern och törsten.
I denna fullständiga hjälplöshet finns Gud. Gud är det levandes Gud, kärlekens och lycksalighetens Gud. Kvinnan som där får sin tillflykt och får föda sitt barn är ”skapelsens finaste och vackraste blomma” (Bouyer, Le Trône de la Sagesse). Men hon måste i solidaritet med alla människor också vara Smärtornas moder, den medlidande och barmhärtiga modern.
Det var kvinnan, inte mannen, som bebådade hela världens frälsning. När Elisabeth hörde Marias hälsning, sparkade barnet Johannes till i hennes sköte och hon fylldes av helig ande. Det är den helige Ande som uppenbarar Gud för människorna och visar vägen till det yttersta målet som är den himmelska bröllopsfesten mellan det offrade Lammet Jesus och Kyrkan, hans älskade brud.
Men hur kom det sig att Elisabeth hörde Marias röst? Hon hade som kvinna ärvt Marias öppenhet inför Gud som var ett heligt lyssnade. Detta lyssnande till Gud var början till det nya och underbara i skapelsen historia. Maria blev Guds Ords trogna tjänarinna, först genom att höra och lyssna. Hennes andliga liv fick praktiska konsekvenser och hon bar sitt kors som sin Sons första lärjunge.
”Min ande jublar över Gud min frälsare” (Luk 1:47) var för henne början till ett aktivt liv i Guds rikes tjänst. Hennes första ”Ja” ord till Gud vid ängeln Gabriels bebådelse övergick till ett aktivt liv i Guds tjänst. Hon delade sin Sons lidande och död för människornas skull. Ja, hon blev ”medförlöserska” (Co-redemptrix) i frälsningsverket som kvinna och moder.
I Sonens uppståndelse undgick Maria den kroppsliga döden och i Hans himmelsfärd fick hon som allas moder, den nya Eva, upphöjas till Gud i himlen.
Den som läser Bibeln kan inte förminska Marias roll och betydelse. Tvärtom är det bara genom Bibeln hennes fulla betydelse kommer fram.
Jesus är Alpha och Omega, gudom och människa, Maria är den första i den nya skapelsen som förklarar meningen med både äktenskapet och moderskapet. Hon är människan efter Guds avbild och lik Gud och därför en förebild för alla. Hon pekar fram emot vårt eget mål, vår yttersta bestämmelse enligt en gudomlig plan. Amen.
Diakon Göran Fäldt
