Närvaro, offer, utbyte. Vi har firat de stora kristna högtiderna, jul, påsk och pingst. Därmed har vi firat hela Jesu jordiska liv och gärning, ett verk som skulle fortsätta genom hans apostlar. Jesus lämnade inte en skriven rad efter sig. Däremot lämnade han en måltid som arv, den måltid som instiftades dagen före hans lidande. Den unga kyrkan förstod att denna måltid, den heliga eukaristin, var en fortsättning och en slags förlängning av hans tid på jorden, en närvaro som kulminerade i hans offer på korset.
Den verkliga omställningen av vårt sätt att leva. Kära systrar och bröder i Kristus, I centrum för dagens högtid står den Heliga Eukaristin, som Andra Vatikankonciliet, det senaste av Kyrkans 21 koncilier, kallat ”det kristna livets källa och höjdpunkt”. Det ser vi, när vi förstår Eukaristin både som en måltid och ett offer, och hur de båda aspekterna hänger ihop. ”Offer” är inget ledord i vår kultur som ständigt understryker att man ska ”ta för sig”. Men den gudomliga kärlek och det gudomliga liv som Eukaristin bär till världen, bygger helt på ett offer – Jesus offer.
Det nya och eviga förbundets offer. Kristi kropps och blods högtid lyfter fram pärlan i kyrkans skattkammare. Den heliga eukaristin är källan och höjdpunkten i kyrkans liv. Ingen kan tillräckligt beskriva sötman i detta sakraments”, säger Thomas av Aquino. Av pedagogiska skäl väljer vi att samla sakramentets outtömliga rikedom under ett tema det nya och eviga förbundets offer. När eukaristin instiftades vid Jesu sista måltid med sina lärjungar hör vi att det inte bara är en måltid. Jesus sade inte bara: ”tag och ät, detta är min kropp, tag och drick, detta är mitt blod”. Enligt den äldsta källan sade han: ”Detta är min kropp som offras för er”. Om vinet sade han: ”Detta är mitt blod, förbundsblodet, som blir utgjutet för många”.
Var ett offer! Kära systrar och bröder i Kristus, I centrum för dagens högtid står den Heliga Eukaristin, som Andra Vatikankonciliet, det världsvida kyrkomötet på 1960-talet, kallar ”det kristna livets källa och höjdpunkt”. Det ser vi, när vi förstår Eukaristin både som en måltid och ett offer, och hur de båda aspekterna hänger ihop. ”Offer” är ett ord som inte låter så bra i vår kultur som ständigt understryker att man ska ”ta för sig”. Men den gudomliga kärlek och det gudomliga liv som Eukaristin bär till världen, börjar och slutar med Jesus offer.
Även om jag har blicken riktad mot henne som idag skall gå till sin första kommunion, så innefattas alla i detta tilltal ’älskade Guds barn’. Den heliga eukaristin bekräftar det i handling. En första kommunion påminner oss andra om det. Varje mässa skall vara som om det vore den första. I denna predikan upprepar jag vad vi som förberedelse talat om under de senaste lektionerna.
Det är det högtidligaste en kristen människa får vara med om i sitt liv – att få ta emot Herren Jesu Kristi kropp och blod. Här bland de unga i vår gemenskap har vi två som tillsammans med oss i fortsättningen får ta emot Herren, så som man gjort i Kyrkan i över 2000 år. Dessa unga har blivit en del i en lång och livgivande tradition som alltid skall erbjudas dem så länge de lever. Vi välkomnar dem särskilt till den eukaristiska gemenskapen. Låt oss i dag tacka dessa familjer som fört trons hemligheter vidare till sina barn. Må Gud välsigna dem särskilt! Och må Gud välsigna dem som i Guds goda tid också en gång ska få ta emot den första Heliga Kommunionen när de blivit lite äldre.