Kära bröder och systrar, Det är en nåd för oss att varje Palmsöndag följa Jesus på vägen från Pilatus’ domstol till korset på Kalvarieberget utanför Jerusalem. Det är en nåd som för oss närmare vår Frälsare och stärker oss i vår tro på Honom. Här under dessa timmar då Jesus först rider in i staden på en ung åsnas rygg och tar emot folkets hyllningar och sedan förkastas och döms till döden, utspelar sig också vårt eget drama. Vi lever, förkastar oss själva, återvinner oss själva och uppstår i tron på Jesus. Vi pånyttföds genom Honom, vi omformas genom Honom och vi följer Honom som den Gode Herden som leder oss genom den trånga porten till det öppnade Paradiset.
Vi går in i stilla veckan. Den innehåller allt, både det lägsta och det högsta i människans liv. Jesus rider in till sitt lidande. Ändå blir det ett triumferande intåg. Folket stämmer upp den messianska kungssången ur Psaltaren 118. Intåget föregriper hans seger och påskens triumf. Låt oss be om öppnade ögon så att vi ser hans seger över mörkret. De välsignade kvistarna tas med hem och placeras vid ett kors eller en ikon.
Bli som åsnan! Kära systrar och bröder i Kristus, Den här söndagen kallar vi katoliker både för ”Palmsöndagen”, manifesterad av processionen med palmkvistarna, och ”Passionssöndagen”, manifesterad av evangeliet med passionsberättelsen. Och det hör ihop: som inledning till Stilla veckan bekänner vi att Jesus Kristus kungliga triumf är förenad med, ja, förutsätter, hans lidande och död.
Vi går in i stilla veckan. Den kallas också stora veckan. Den innehåller allt, både det lägsta och det högsta i människans liv. Jesus rider in till sitt lidande. Ändå blir det ett triumferande intåg. Folket stämmer upp den messianska kungssången ur Psaltaren 118. Intåget föregriper hans seger och påskens triumf. I mässan skall vi höra hur intåget blev en väg till lidande och kors. Låt oss be om öppnade ögon så att vi ser hans seger över mörkret.
Bristande personlig syndamedvetenhet är största hindret för frälsningen. Kära systrar och bröder i Kristus, Den här söndagen kallar vi katoliker både för ”Palmsöndagen”, manifesterad av välsignelsen av palmkvistarna, och ”Passionssöndagen”, manifesterad av evangeliet med passionsberättelsen. Och det hör ihop: som inledning till Stilla veckan bekänner vi att Kristus kungliga triumf är förenad med, ja, förutsätter, hans lidande och död.