Den romerska kyrkans första martyrer

”Herre, vill du, så kan du göra mig ren.” Den spetälske mannens tilltal är en bekännelse till den Herre som kommer ner från Bergspredikans berg. I sin predikan har Jesus flera gånger sagt: ”Ni har hört att det blev sagt…, men jag säger er”. Vi hör hans anspråk. Herren ställer sig på samma nivå som den som givit lagen. 

”Jesus såg vad de tänkte.” Kampen om människan utspelar sig i hennes tankar. När vi ger rum för onda eller fåfängliga tankar för de oss bort från oss själva till ett främ­mande land. Som när Is­rael fördes bort i fångenskap; eller när männi­skan blir andligt förlamad, som man­nen var kroppsligt förlamad på sin bår. Vi kan inte fly från tankarna, men vi kan välja vad vi utsätter oss för. Vilka ord vi lyssnar till och släpper in i våra tankar.

Abrahams behandling av Hagar, tjänstekvinnan, är hjärtskäran­de. Abraham måste, mot sin vilja, följa Saras råd, som är styrt av avund­sju­ka. Han skickar bort Hagar och hennes son Ismael. Men Gud har sin plan och sörjer för Hagar och hennes son. Planen, att arvet helt skall tillfalla Isak, löftets son, skall i det läng­re per­spektivet bli till välsignelse också för Ismaels ättlingar.

Profeten ger exempel på en av tillvarons grundlagar, den om or­sak och verkan. ”Ryter ett lejon i skogen, om det ej har funnit nå­got rov? Faller en fågel i snaran på marken, om inget garn har bli­­­vit utlagt för den?” Allt som finns och allt som händer har en orsak. Därmed hänger allt ihop. Måste då inte allt­sammans, hela världsalltet, ha en or­sak? Men en orsak som själv är evig och utan or­sak? Alternativet vore en ”evig mate­ria”, den konsekventa ”materialismen”. Tron bekräftar tanken och bekän­ner att Gud i begynnelsen har skapat allt ur intet.