årgång A

Abraham hade fått lämna allt det förflutna när han bröt upp från familj, släkt och land. Nu krävs att han också lämnar framtiden, det han hoppats på ge­nom sin son Isak. Han berövas allt, men blir därmed ett vittne om tron. Tron på det bara Gud kan göra. Enligt Hebreerbrevet sade han sig att Gud ha­de makt att uppväc­ka döda.

Behandlingen av Hagar, tjänstekvinnan, är hjärtskärande. Abraham tvingas följa Saras råd, styrt av avundsjuka, och skickar i väg Hagar och hennes son Ismael. Men Gud har sin plan och sörjer för Hagar och hennes son.

”Fly för ditt livs skull!” Lot var räddhågad, vankelmodig och hade svårt att fatta beslut. Det hade kunnat kosta honom livet. Men Gud ”tänk­te på Abra­ham” som hade bett Gud skona Sodom och Gomorra för de rätt­färdigas skull. Normalt är det ingen dygd att fly. Tvärtom! Men det finns situatio­ner och miljöer som utsätter den oerfarne för frestelser och ger till­fäl­len till synd som han inte kan motstå. Där gäller maningen: ”Fly för ditt livs skull!” ”Se dig inte tillbaka!”

Vad är det som får Tomas att tro? Vad får honom att bekänna Jesus som Herre och Gud? Han ville tro, personligen, med hela sin varelse, inklusive förståndet. Men inte ens vilja och förstånd räcker ända fram. Tron är en gåva. Något som kommer männi­skan till mötes. Teologin kallar det nåd.

Att bli alltmer seende. Som kristna delar vi de flesta livsvillkoren med alla andra människor. Vi följer samma la­gar, både samhällets lagar och de fysiska som gäller för kroppen. ”Den yttre männi­skan bryts ner”, säger aposteln. Också troende som kommer upp i åren ser och hör sämre. Men så tilläg­ger aposteln: ”den inre människan förnyas dag för dag”. Allt bryts inte ner. Lär­­jungens inre synför­må­ga kan växa till. Vi är, som kollektbönen uttryckte det, ”lju­sets barn”. Vi har fått del av ljuset och därmed möjlighet att se något mer än vad de fysis­ka ögonen ser. ”I ditt ljus ser vi ljus”, säger psalmisten. Vi är kallade att växa till och bli alltmer klarsynta.