3:e Påsksöndagen - årgång B

En fattig kyrka visar oss vår uppgift. Kära systrar och bröder i Kristus, En av mina många laster är att som avkoppling titta på actionfilmer. Deras logik är bekant: Någon utsätts för en orättvisa, ofta någon form av våld. Hjälten dyker upp, eller tar sig samman, och efter en del bakslag och många explosioner återupprättas den ordning som förstörts av våld genom hjältens rättfärdiga utövande av ett ännu mer effektivt våld. Utan att försvara ett inte särskilt uppbyggligt nöje, går det här att se en tidlös mänsklig logik. Den med mest våld vinner, men det är inte alltid klart ens vem som är hjälten.

Vi tror inte på Jesus för att han är en snäll person. Kära systrar och bröder i Kristus, Dagens läsningar handlar alla om det som är kärnan i den kristna förkunnelsen. Det som allt annat som har med kristet liv att göra, står och faller med; solen i vår tros solsystem, den runt vilken allt annat som är kristet kretsar och får livgivande ljus och värme från: att Jesus från Nasaret, som gjorde anspråk på att tala, inte på uppdrag av Gud, utan i Guds egen person, är uppstånden från döden, som tecknet på att den här världen inte är allt som finns.