Kortpredikan 12 juni 2019

2 Kor 3:4-11; Ps 99:5-9; Matt 5:17-19

Paulus jämför de två Förbunden. Han gör det genom att kalla det första något stort, men det andra kallar han större, det första starkt, det and­ra starkare.

Det kan hos Paulus ibland låta som en kontrast, där det första måste avvisas och ersättas för att ge plats för det andra. ”Bok­staven dödar, men An­den ger liv.” Så har man ofta i historien uppfattat för­hål­lan­­det mellan de två Förbunden.

Men samtidigt talar han om en ”här­lighet” som utgår från Moses ansikte. Det är samma ”härlighet” som omger också ”An­dens tjänst”. Skillna­den består i att den första ”härlighe­ten för­svinner”, medan den andra ”består”. ”Om det som försvinner hade härlig­het, hur myc­ket större är inte härligheten som består.”  

Också Jesus talar i Bergspredikans inledning om förhållandet mellan de två förbunden: "Jag har inte kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har inte kommit för att upphäva utan för att uppfylla."

Jesus kommer inte med något i historien okänt eller något för människan helt nytt. Däremot med något fullbordat och förnyat.  

Det absolut nya kan locka och verka häftigt. I den ”tävlingen” framstår det kristna och särskilt det katolska som svagt.

Vi har inget "nytt" att komma med, däremot med något för­ny­at, återställt och fullbordat. Det gäller på en rad områden, men inte minst förhållandet mellan de två Förbundens texter, de vi kallar Gamla och Nya Testamentet.

Kyrkans tro säger: ”Det nya är fördolt i det gamla, och det gamla uppenbaras i det nya”.

Då upptäcker vi det stora redan i det första Förbundet, men det ännu större i den Nya Förbundet.

Vi hör och firar det i varje eukaristi, det nya och eviga förbundet.

                                                                                    pater Ingmar Svanteson