Maria Goretti - förlåtelsens och kyskhetens helgon

Maria Goretti - förlåtelsens och kyskhetens helgon

I måndags åkte Camilla och jag tillsammans med två systrar från The House of the Mother i Rom, Sr. Kristen och Sr. Kristen (ja, de har samma namn), på en liten pilgrimsresa till Nettuno, heliga Maria Gorettis stad! Jag tänkte därför att jag skulle dela med mig av lite bilder från denna fantastiska resa samt av artikeln som jag skrev för Vatican News!

Du hittar artikeln här!

Basilica Santa Maria delle Grazie e Santa Maria Goretti

Ett av de yngsta helgonförklarade helgonen någonsin ligger begravd under den stora basilikan upprätad åt henne, Basilica Santa Maria delle Grazie e Santa Maria Goretti, i den lilla staden Nettuno i Italien. Maria Goretti var endast 11 år gammal när hon överfölls och knivhöggs av den äldre grannsonen. Hennes motstånd och sedan förlåtelse av hennes mördare har gjort henne till en stor förebild när det kommer till både kyskhet och förlåtelse, och "flickan som sa nej" är idag älskad och vördad av många runt om i världen.

Maria Goretti föddes den 16 oktober 1890 i Corinaldo i Italien i en fattig lantbrukarfamilj. När hennes far Luigi blev arbetslös 1899 tvingades familjen flytta till Le Ferriere di Conca, där de kom att dela en gård, ”La Cascina Antica”, tillsammans med en familj vid namn Serenelli. Året därpå dog Luigi i malaria, och Maria fick då ta hand om hushållet och sina fem syskon för att modern Assunta skulle kunna arbeta och tjäna familjens levebröd. Omständigheterna var knappa, men familjen hyste stor kärlek både till varandra och till Gud.

La Cascina Antica
”La Cascina Antica” i Le Ferriere där Maria Goretti levde från 1899 tills 1902.

 

Jag vill vara med honom i Himlen

Den 5 juli 1902 överfölls den elvaåriga Maria brutalt av grannsonen Alessandro Serenelli. Hon skrek åt honom att det han just var i färd med att göra var en dödlig synd, att han skulle hamna i helvetet, och att hon hellre skulle dö än ge vika:

Alessandro, che fai? Dio non vuole! Tu vai all’inferno!” (”Alessandro, vad gör du? Gud vill inte att du gör detta! Du kommer att hamna i helvetet!”)

I frustration tog då Alessandro fram en kniv och högg henne fjorton gånger. Alessandro Serenelli kunde gripas kort efter dådet, och han medgav att han försökt våldta Maria. Eftersom han ännu inte hade fyllt 21 undkom han livstidsstraff och dömdes istället till 30 års fängelse. Dagen därpå, strax innan Maria dog av sina skador, förlät hon sin mördare och sade att hon ville träffa honom i himlen:

Sí, le perdono e lo voglio con me i Paradiso” (”Ja, jag förlåter honom och jag vill vara med honom i Himlen”)

Efter några år i fängelset drömde Alessandro en natt om Maria Goretti och att hon hade förlåtit honom på hennes dödsbädd. Det förändrade hans liv och han fylldes morgon därpå av en gränslös frid. Då han kom ut från fängelset efter 27 år bad han först Maria Gorettis mor om förlåtelse och sökte sig sedan till ett kapucinkloster där han kom att tillbringa resten av sitt liv i stillsam botgöring som trädgårdsarbetare och vaktmästare.

La Cascina AnticaLa Cascina AnticaLa Cascina Antica
La Cascina Antica
Bilder innifrån "La Cascina Antica" på platsen där Maria Goretti knivhöggs till döden. Påven Johannes Paulus II besökte denna plats 1991.

 

Lilla Maria var mitt ljus, min beskyddare.

Alessandro Serenelli dog år 1970, 88 år gammal, efter en lårbensfraktur orsakad av ett olycksfall. I sitt testamente som han skrev några år tidigare skriver han bland annat:

Jag är nästan 80 år gammal, min tid är nära. [...] När jag ser tillbaka på min barndom, kan jag se att jag tidigt valde fel väg vilket ledde mig till självförstörelse. [...] Det fanns många goda, generösa och tillgivna människor runt omkring mig, men jag brydde mig då inte om dem eftersom en våldsam kraft gjorde mig blind för det goda. När jag var 20 år gammal, begick jag ett passionsbrott. Det ett hemskt minne för mig. Maria Goretti, nu helgonförklarad, var min goda ängel som Herren sänt mig för att leda mig på den rätta vägen och rädda mig. Jag har fortfarande Marias ord av tillrättavisning och förlåtelse inpräntade i mitt hjärta. Hon bad för mig, hennes mördare [...]

Lilla Maria var verkligen mitt ljus, min beskyddare. Med hennes hjälp uppförde jag mig väl i fängelset och försökte leva som en ärlig man när jag efter fängelset accepterades av samhället. Bröderna i kapucinorden välkomnade mig med blid barmhärtighet till sitt kloster som en bror, inte som tjänare. Jag har nu bott bland dem i 24 år och väntar nu på att få möta Gud, att få krama mina kära igen och att vara bredvid min skyddsängel Maria och hennes kära mor Assunta. [...]

[...] Jag hoppas att detta brev som jag har skrivit kan lära andra att undvika ondska och att alltid följa den rätta vägen, såsom små barn. Jag tror inte att religionen och dess bud är någon som vi kan leva utan, den är den sanna trösten, den sanna styrkan i livet och den enda säkra vägen i alla omständigheter, även de mest smärtsamma i livet. [...]”

Alessandro Serenelli

 

 

Alessandro Serenelli

 

Alessandro Serenelli
De översta två bilder är tagna i basilikan Santa Maria delle Grazie e Santa Maria Goretti i Nettuno. Bilderna föreställer Alessandro Serenelli år 1967 i kapucinklostret där han spenderade resten av sitt liv. Sista bilden är testamente-brevet som han skrev 1961.

 

Jag fruktar intet ont så länge din nåd är med mig

Maria Goretti saligförklarades 1947 och tre år senare, den 24 juni 1950, helgonförklarades hon av påven Pius XII. Hennes mor Assunta Goretti, hennes fyra kvarlevande syskon och Alessandro Serenelli närvarande på Petersplatsen.

I sin predikan sade påven Pius XII bland annat: ” [...] Som alla vet fick jungfrun obeväpnad dra ut i den grymma striden. En våldsam blind stormvind kastade sig oförtänkt mot henne och sökte fläcka och kränka hennes änglalika renhet. När hon befann sig i högsta fara, hade hon kunnat upprepa vad författaren till den gyllene boken ”Om Kristi efterföljelse” har skrivit: ”Om jag ansätts och plågas av många lidanden, fruktar jag intet ont, så länge din nåd är med mig. Den är min styrka, den ger mig råd och hjälp. Den är mäktigare än alla fiender.”

Hon var den yngsta någonsin att helgonförklaras, fram till i maj 2017 då påve Franciskus helgonförklarade Fransisco och Jacinta Marto i Fatima. Marias mor Assunta var även den första modern att någonsin närvara på sitt barns helgonförklaring. Maria Gorettis reliker vördas i kryptan under basilikan Santa Maria delle Grazie e Santa Maria Goretti i Nettuno i Italien. Hon firas den på sin dödsdag, den 6 juli.

 

Basilikan Santa Maria delle Grazie e Santa Maria Goretti i Nettuno
Basilikan Santa Maria delle Grazie e Santa Maria Goretti i Nettuno

 

Basilikan Santa Maria delle Grazie e Santa Maria Goretti i Nettuno
Basilikan Santa Maria delle Grazie e Santa Maria Goretti i Nettuno. I kryptan finns heliga Maria Gorettis reliker.

 

Förlåtelsens helgon

Maria Goretti är en stor inspiration för oss. Maria sa både ja till Gud och Hans vilja, och nej till det världsliga. Hon satte sin familj framför sig själv och tog hand om sina syskon och hushållet då hennes far dog och hennes mor arbetade om dagarna. Även då Alessandro knivhögg henne var hennes bekymmer inte huruvida hon skulle dö eller inte, utan Alessandros öde och risk att hamna i helvetet. Hon glömde bort sig själv och gav sig helt och hållet för sin nästa och dess välmående.

Maria är både en kyskhetens förebild och förlåtelsens förebild. Hon lär oss att inte falla för lusten och begären, alltid söka att göra Guds vilja och att förlåta, även de som gjort oss mest illa. I den tid av #metoo som vi lever i bör vi alla minnas Maria Goretti, brottsoffrens skyddshelgon, som på sin dödsbädd förlåt den mannen som försökte våldta henne. Att förlåta någon som skadat oss kan vara väldigt svårt, men det kan läka såren både hos offret och förövaren och kan till och med leda till omvändelse, det vittnar Alessandro Serenellis berättelse om. Vi bör låta heliga Maria Goretti lära oss att önska Himlen för alla dem som gjort oss illa.

Till dig som vill lära dig mer om Maria finns det en liten bok vid namn “Flickan som sa nej” och en italiensk film från 1949 om Maria Gorettis liv och martyrium vid namn ”Cielo sulla palude”.

Tenda del perdono
Tenda del perdono
Maria Gorettis sjukhusrum där hon dog av sina skador har idag byggts om till ett kapell. Kapellet heter "Tenda del perdono" eftersom det var i detta rum som Maria Goretti förlät sin mördare Alessandro Serenelli.

 

Bön till den heliga Maria Goretti

Bön till den heliga Maria Goretti:

Å heliga Maria Goretti som, stärkt av Kristi nåd inte tvekade redan vid 11-års åldern att utgjuta ditt blod och offra livet själv för att försvara din jungfruliga renhet, se med nåd på den olyckliga mänskligheten som gått vilse på vägen till den eviga frälsningen. Lär oss alla, särskilt ungdomarna, att ha modet och fermiteten att fly från allt som sårar Herren eller fläckar våra själar med synd, till Jesu kärlek. Skänk oss Herrens seger över frestelsen, tröst i livets sorg och nåd, och må vi en dag få fröjdas och skåda himlens oförgängliga härlighet med dig.

Amen.

Kram,

Bénédicte

 

Inlägget kommer från sidan https://nouw.com/tankarpalivetsvag

Direktlänk till inlägget klicka här

Bénédicte Cedergren

Bénédicte CedergrenHej världen! Jag heter Bénédicte Cedergren och är en glad 21-åring från Stockholm. För nuvarande studerar jag för att bli journalist vid Stockholms universitet och utöver det är jag ordförande för SUK:s lokalförening SöderKUng, Söders Katolska Ungdomar, och sjunger även i Domkyrkans ungdomskör sedan 10 år tillbaka. Min tro har alltid varit en självklarhet för mig så länge jag kan minnas. När den plötsligt möttes av vetenskapen under högstadiet och sedan gymnasiet blev den plötsligt inte lika självklar: Hela världen tycktes vilja motbevisa min tro och ingen var särskilt öppen för möjligheten att det jag trodde på var sanningen. Men även om jag ibland kände mig som ensammast i världen, så höll jag fast vid min tro tack vare kören jag sjunger i, mina närmsta vänner i kyrkan och min upptäckt av SUK, Sveriges Unga Katoliker. När jag under hösten 2017 deltog i de Nordiska Ungdomsdagarna i Vadstena blev allt självklarare än det någonsin varit. Under denna helg fick jag, liksom många andra ungdomar, höra Guds röst och känna hans närvaro starkare än någonsin. Sedan den dagen är jag redo att dö för min tro om det så skulle behövas. Gud har gett mig många gåvor. Min kärlek för att skriva är bara en av dem. Och fram tills jag har lyckats urskilja vad Gud kallar mig till och vilken stig han vill att jag ska vandra, så tänker jag använda min gåva, kärleken till att skriva, till Hans och Kyrkans ära.