juni 2023

Aloisius (1568-1591) valde redan som barn den smala vägen. När pesten drab­bade Rom erbjöd han sig själv som vår­dare. Han smittades och gav sitt 23-åriga liv för de pest­smittade. I ett brev till sin mor vittnar han om ”den gudom­liga godhe­tens djup, det­ta hav utan gräns och bot­ten”. Han gav det som han ”beslutat i sitt hjärta.” En människas liv är sum­man av de beslut hon fattat. ”Den som sår snålt får en snål skörd och den som sår rikligt får en riklig skörd.”

”Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig.” Moraliskt verkar uppmaningen hopplöst omöjlig – men om vi tänker ef­ter, är den det enda naturliga. Människan är ju skapad till Guds av­bild och likhet. Vem vill inte bli det han är skapad till?  Paulus ger ett exempel på hur det kunde se ut. De kristna i Makedonien, som var fat­ti­ga, ”tiggde och bad om att få vara med och hjälpa de heli­ga” i Jerusalem som var i stor nöd. De gav ”först och främst sig själva”, sedan ”över sin förmåga”, en ”fri­kos­tig­hetens gåva”.