juli 2022

Maria från Mag­dala kan inte låta bli att söka sig till graven. När hon fin­ner den tom skyn­dar hon för att berätta det för apostlarna. Själv fortsät­ter hon att söka. Hon gråter utanför graven. Hennes gråt för­blin­dar hennes ögon. Hon känner inte igen Jesus som står där. Hon tror det är trädgårds­vakten.

”I din glädjes strömmar stillas deras törst.” Psalmisten formulerar det oerhörda löftet, löftet att få ’dricka glädje’. Motsatsen är att dricka ur det profeten kallar ”usla brunnar”. Under ökenvandringen öste Israels folk ur de goda brunnarna. Pro­feten kallar det hennes ”ungdoms kärlek, hur folket älskade Herren under sin brudtid”.

Vi firar den helige Thorlak, Islands skyddspatron. I första läs­ning­en hör vi om profeten Jeremias kallelse. Thorlak lät sig kallas och som biskop levde han i en klostergemenskap. Munkar känner igen sig i profetens kallelse, även om de skall vitt­na me­ra genom sina liv än genom ord.

Profeten Mika talar om en avskild boning i skogen, där Gud vak­ar över och vårdar sin hjord. Där skall de få se underbara ting, lik­som när fol­ket drog ut ur Egypten. Han beskriver denna förundran – ”Vem är en sådan Gud som du? – du som förlåter kvar­levan av din arvedel dess missgärning, du skall kasta alla deras syn­der i havets djup.” De får smaka samma trofasthet och outtömliga barmhärtighet som Gud en gång visade Ab­ra­ham och Jakob.

Gästfrihetens hemlighet. Finns det något sätt att mäta ett folks kultur? – Någon kanske räknar antalet nobelpristaga­re. En annan måttstock är att se efter hur vi tar hand om de sva­gaste. Ytterligare en mått­stock är att fråga hur stor gästfrihet vi har. De som kom­mer från ett rikt land blir ofta förvå­na­de över den generösa gästfrihet de möter i fattigare länder. Alla kulturer, vär­da namnet, känns igen på sin beredskap att ta emot och betjäna sina gäster och främlingar.