januari 2022

Vi firar vår domkyrkas invigning och därmed stiftets enhet om­kring vår biskop. ”Där bis­kopen är, där är Kyr­kan.” (Ignatios av An­tio­kia d. ca 110) Samtidigt inleds böneveckan för de kristnas enhet. Att då hänvisa till de katolska tecknen på enhet kan verka för­mä­tet. Men den ka­tolska enheten – en och samma tro, samma sakrament, en bis­kop i gemen­skap med Petri efterträdare – är inte människors verk.

Det bröllop av vilket alla andra bröllop har sitt namn. Det skimrar ett ljus över bröllopet i Kana. Redan i sig är bröl­­lop kanske den största av mänsk­liga fester, kringgärdad av sång och mu­­­sik, skö­na klä­der och glada seder. Ett bröllop sig­­nalerar något nytt i familjens och släktets his­toria, nå­got som väc­ker glädje och hopp. Det gäller också bröl­lopet i Ka­na. Hela byn var säkert på benen. Man fira­de i flera dagar och det kulminerade i en stor fest när bruden i procession och under sång fördes till brudgummens hem.

”Saliga de som har sin styrka i dig, Herre.” Saul var ”ståtlig och stilig… huvudet högre än allt folket.” Gud utvalde honom att styra sitt folk. Styrka är en gåva, en god gåva, men den kan förföra. Så sked­de med Saul. Han smittades av avunden och valde bort lydnaden. Jesus säger: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sju­ka.”