december 2021

Vi har en Frälsare – denna natt bekräftar det. Runt hela jordens krets firas hans födelse denna natt. Sam­ma glada budskap ljuder för alla människor: ”Idag har en frälsare fötts åt er”. Bud­skapet övergår allt vad filosofer kunnat tänka ut eller upptäcka. Därför är det äng­lar som förkunnar det. Herrens härlighet lyser omkring dem och herdarna grips av stor förfäran. Men de får höra: ”Var inte räd­da. Jag bär bud till er om en stor glädje, en glädje för hela folket. Idag har en frälsare fötts åt er”.

Sakarias besjunger en ”soluppgång”. Det är ti­den mellan nattens mörker och dagens fulla ljus. Som kristna le­ver vi inte i det fulla ljuset, men i gryningen, i sol­uppgången. Kyrkan låter oss höra Sa­karias ord på julaftonens morgon. Liturgin säger oss att ”dagen” är inne först med midnattsmäs­san, som inleder en ny dag. På julaftonen sjunger vi fortfarande: ”I mor­gon skall ni skåda frälsning­en…”.

Förelöparens och frälsarens födelse­be­rättelser är invävda i var­andra hos evangelisten Lukas. Redan förelöparens födelse väcker förundran och glädje där up­pe i Juda bergsbygd. Frälsa­rens födelse skall av änglarna förkun­nas som en stor glädje för herdarna i Betlehem. Förelöparen behövs, för att, som profeten säger, re­na och luttra guldet och silvret. Julen blir för många en svår högtid. Julens änglar får sällskap av de­mo­ner, som inte tål friden och gläd­jen.

”Så länge han lever, skall han vara given åt Herren”. Hanna, Samuels mor, har bett om och fått en son. Nu ger hon ho­­nom tillbaka till Her­ren. ”Så länge han lever, skall han vara gi­ven åt Herren”. Hon vet att Samuel är en gåva. Nu ger hon gå­van tillbaka. Hon fullgör något som väger tyngre än smärtan att förlora sonen för egen del. Så sjunger Hanna sin lovsång om hur Herren låter de ofrukt­sam­­ma fö­da ”sju gånger om”, medan de barnrika vissnar bort.