augusti 2021

”Hör, Israel! Herren, vår Gud, Herren är en. Och du skall älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta.” Budet att älska Gud av hela hjärtat omfattar och präglar allt. Det är en följd av tron på att tillvaron har en enda Herre. När israeliterna får ta det utlovade landet i besittning, med städer, hus och trädgårdar som de inte själva har byggt, är det en påmin­nelse om att allt också är en gå­va.

”Till dess dagen gryr.” Sådana är de troendes villkor. Varken natt eller dag. Villkoren liknar gry­­­ningen, men redan det är enormt. Vi lever i hoppet. Något har lyst upp mörkret. Petrus kallar det ”en lampa i ett mörkt rum”. Det han kallar en ”lampa” syftar på ”profetorden”, som skall lysa så att ”mor­gonstjärnan går upp i era hjärtan”.

Mose och Aron kritiseras av Herren, trots att de fick vatten att ström­ma fram ur klippan. De får ett kännbart ”straff”. ”Eftersom ni inte trodde på mig och inte höll mig helig inför Isra­els barns ögon, där­för skall ni inte få föra denna församling in i det land som jag har gett dem.” Slog han på klippan i förtvivlat vredesmod? Det betyder inte att Mose går förlorad. Vi skall möta honom i morgon på Förklaringsberget.