februari 2018

Klockan är fem i tre på natten när jag går upp för den branta backen som leder till Marielunds kapell tillsammans med mina två vänner. Förutom isen som knastrar under våra skor råder en total tystnad. Ljuset som strömmar ut från kapellets glasmålningar leder oss fram i mörkret. Se vi går upp till Jerusalem, börjar jag sjunga i mitt huvud utan anledning. Jag inser att det är precis det vi gör. Vi går upp till Jesus.

”Det är Gud som befäster både er och mig i tron på Kristus och som har smort oss; han har satt sitt sigill på oss och gett oss Anden som en borgen i våra hjärtan.”