Vi kan nog vänta oss att påve Leo kommer att söka ett ”synodalt” svar på en så central fråga som den om troheten i äktenskapet när han samlar företrädare för de katolska biskopskonferenserna i världen i höst i Rom. Troheten är grunden för familjernas överlevnad i en sekulariserad kultur. Påve Franciskus’ helgonförklaring av Louis och Zélie Martin 2015 var en uppmuntran för alla gifta att se sina äktenskap som en kallelse till helighet.

Varför skulle Kyrkan ge vika för relativismens och sekularismens undervisning om synd, upprättelse, förlåtelse och om helighet i äktenskapet mellan man och kvinna och i förlovningstidens kyskhet? Hela den katolska världen skakas på nytt i grunden av uttalanden av påve Leo XIV. Om påven säger att vi måste se det syndfulla i livet i ett annat perspektiv än i bioetikens och det äktenskapliga sakramentets perspektiv, vart ska vi gå för att finna sanningen?

Om några hävdar att vår tro är vidskepelse är det ett tecken på att den sanning vi vittnar om som katoliker riskerar påverka dem i deras egna övertygelse att religion är självbedrägeri och meningslös. De vill inte till något pris bli övertygade om religiös sanning. Som bevis för att religiös tro är nonsens anförs ibland tron på mirakler. Mirakler är enligt deras uppfattning vidskepelse.

Vårdsystemen i Sverige kommer efter nya EU-krav kunna erbjuda mer träffsäkra metoder för att konstatera kromosomavvikelser på barn i fosterstadiet. Graviditetsregistret som för statistik på olika former av undersökningar på foster, som ultraljud, blodprov, screening eller kub, eller nu aktuella nipt metoden visar på ett ökat tryck på mödravården.