S. Augustinus, biskop och kyrkolärare

Augustinus hade genomskådat manikeismens spekulationer. Hans sökande hade fört honom till trons förgårdar. Han påverkades och berördes av Ambrosius förkunnelse och av liturgins skönhet. Han var omgiven av kristna vänner, vars redbarhet och ärlighet han beundrade och avundades. Men det avgörande fattades. Han gråter över sitt elände. Det är då han hör en barnröst ropa: ”Tag och läs! Tag och läs!” Han tar det som ett rop från Gud och slår upp bibeln och ser sitt hittillsvarande liv beskrivet: ”otukt, orgier och festande”, följt av den avgörande maningen: ”Ikläd er herren Jesus Kristus, och ha inte så mycket omsorg om det jordiska att begären väcks”.

Paulus går strängt till rätta med dem som ”lever utan ordning”. I praktiken lever de på andras arbete. Oftast handlar det om lättja, som ibland ges en förment andlig motivering – tan­ken att det är ”finare” att be än att arbeta, eller att ”frälsning­en” befriar från ar­be­tets möda. Samtidigt är arbete något mer än möda. Redan att Her­ren söker arbe­tare i sin vin­gård signalerar något nytt. Benedictus infogar arbetet i klost­­­­rets liv och höjer därmed arbetets status. I klostret skall allt för­här­liga Gud, också arbetet.