Herrens Dop - årgång A

Det förtätade ordet som bild. Vi har firat Jesu födelse och kallade det nyfödda barnet ett ”förtätat ord”. När Jesus i dagens fest låter sig döpas av Jo­han­nes i Jor­dans vatten målas snarast en bild för våra ögon, en ikon. Inte som ett fotografi, som fixerar något förflutet. Ikonen ger ifrån sig ett ljus som påverkar betrak­ta­ren. I väst är vi vanare att tänka så om Guds Ord. När vi lä­ser och lyssnar, talar ordet till oss. Ikonen kan kallas ett ord som blivit bild. Med samma syfte, att förvandla dem som betraktar bilden.

Den viktigaste dagen. ”Glad jag städse (=alltid) vill bekänna, jag är döpt i Jesu namn.” Så sjöng man i en psalm. Kan vi instämma i den? Är jag glad för att jag är döpt? Är dopdagen viktig? Den korta dop­cere­monin kan tyckas bara som en yttre ritual. Kanske var den vacker, men gjorde den nå­gon skillnad? På samma sätt kan Jesu dop tyckas vara en vacker händelse, men var den så viktig, jämfört med vad som sedan följde?