Alla religioner är inte vägar till Gud. + Kära bröder och systrar i Kristus, den heliga Treenigheten har det varit stridigheter om ända sedan kristendomens början. Det var ju just för att Jesus kallade sig för ”Guds son” som han blev korsfäst. Att Fadern var Gud rådde det enigheten om, men om också Sonen och den Helige Ande var gudomliga i samma bemärkelse som Gud Fadern diskuterades ihärdigt under de första århundradena efter Herrens födelse.
Av honom och genom honom och till honom är ju allting. Förra söndagen, Pingstdagen, talade vi om den helige Ande som ”strömmar av glädje”. Vi vet att strömmar av vatten kan komma i sådana mängder att vi behöver stuprännor, kanaler, vallar eller dammar för att vattnet inte skall dränka oss utan bli till välsignelse.
+ I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn. Amen. – Korstecknet är ett enkelt och viktigt tecken; ett tecken som hjälper oss att uttrycka och bekänna vår tro på Gud; en kort tyst bön som består av Guds namn och hjälper oss att sammanfatta den outsägliga Treenighetens hemlighet, ett mysterium av Gud den Treenige. Varje gång vi gör korstecknet uttalar vi Namnet över alla namn!
Idag när vi firar den Heliga Trefaldighetens högtid har vi ett viktigt tillfälle att fördjupas i detta trosmysterium. Treenigheten.
Ingenstans i Bibeln hittar man ordet Treenighet eller Trefaldighet...
Detta evangelium hör sannolikt till de mest kända verserna i Nya Testamentet. Den Uppståndne ger sin generalorder till sina apostlar och sin kyrka. Orden har tyngd. Fyra gånger används ordet ”alla/allt”. Den som talar har ”all makt”; hans ärende gäller ”alla folk”; hans lärjungar skall hålla ”alla” hans bud; han skall vara med dem ”alla dagar till tidens slut”. Orden bekräftar det namn som huvudpersonen fick i evangeliets början, Immanuel.
Kära bröder och systrar, ”Jag är med er alla dagar till tidens slut”, lovar Herren sin Kyrka. Han måste ju mena sin Kyrka, eftersom de utvalda första tolv lärjungarna inte skulle leva till tidens slut. Hur ska vi då leva i vår egen tid? Vi är denna tids lärjungar. Väntar sig Herren Kristus något särskilt av oss? Vi som är här, varenda en av oss, är kallade att vara lärjungar. Men hur ska vi leva i världen? Vad för slags tecken ska vi vara?
Vad skall vi jämföra den med, den tro som kyrkan firar idag? En skimrande pärla, en väldoftande rökelse, sötare än honung. Finns det något större, något skönare? Finns något som är bättre för människan? Finns det något som ens kommer i närheten av det vi firar idag, tron på Fadern, Sonen och den Helige Ande? Det övergår all filosofi och alla vishetsläror. Det utmanar alla andra relgioner, samtidigt som det är källan till gemenskap mellan alla människor.
I Faderns och Sonens och den helige Andes namn är vi döpta. I detta namn börjar och slutar varje mässa. I detta namn tecknar vi oss med korsets tecken. Den Heliga Treenigheten är mittpunkten i den kristna tron. Det handlar om vem Gud är i sig själv. Det är källan till alla andra troshemligheter. Hela den frälsningshistoria vi firar med från Advent till Pingstdagen rinner fram ur denna källa. Treenigheten är inte bara källan, utan också det mål till vilket allting söker sig och dras.