Predikan Påskvakan 2026

”Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig.”

Så förkunnas påskens budskap av en tidig kyrkofader. Tiden och rummet tycks vara upphävda och Kristus kan söka upp våra stamföräldrar Adam och Eva som sitter i dödsrikets mörker och fångenskap. Han uppmanar dem att ”stå upp från de döda”. Vi ser det på östliga ikoner, där Kristus räcker Adam och Eva handen för att resa upp dem upp ur dödsrikets djup. ”Jag har inte skapat dig för att hållas bunden i dödsriket”, fortsätter han. ”Stå upp, du min bild, stå upp, du som jag har format till min avbild.

För din skull antog jag, Herren, din tjänarestalt. Se märkena efter slagen på kinderna. Jag fick dem för att återupprätta din vanställda gestalt efter min avbild”. Genom påsken får människan sin avbild återställd till sin ursprungliga skönhet.

Vår fornkyrklige predikant söker ord för att beskriva påskens hisnande innebörd. ”Bröllopskammaren är inredd, rätterna är tillagade, de himmelska boningarna och hyddorna är beredda. Jag vill på nytt insätta dig, inte i paradiset utan på den himmelska tronen”.

Samma budskap hörde vi i Exsultet, lovsången vid påskljuset, den kanske vackraste av kyrkans alla böner. Den vänder sig först till änglarna. Kristi uppståndelse får dem att jubla. Sedan uppmanas jorden att jubla av glädje. ”Hela världen må förnimma att mörkret har skingrats.” Vidare uppmanas kyrkan att glädja sig. Hon bär i sig försoningens och det nya livets krafter. Alla hennes martyrer och helgon, ja hela hennes liv och historia vore obegriplig utan Kristi uppståndelse.

Exsultet inleds som en eukaristisk prefation: ”Ja, sannerligen är det tillbörligt och rätt att med hjärta, själ och mun frambära vår lovsång…” Den sjunger som vore den berusad, den jublar över Kristi ömsinta omsorg och bottenlösa kärlek. Den kallar skulden ”lycksalig”, ty den blev inlöst av en sådan Återlösare. Och eftersom kärleken är så glödande blir också allvaret så stort: ”Meningslöst är det att födas som människa om vi inte blir födda på nytt till det sanna, eviga livet”.

Brotten förjagas, skulderna utplånas, de bedrövade får glädjen tillbaka, hatet förintas, fred skapas och makterna tvingas till lydnad. Skeptikern undrar: är inte detta överord? Tron svarar: Det är vi som är blinda och döva, tröga att fatta. Allt gott i historien har sin källa i denna natt. Det är vi, de medelmåttiga och likgiltiga, som inte har upptäckt påskens hisnande storhet. Allt är förvandlat, ty Kristus har besegrat döden och uppstått från de döda! Vad skulle inte hända om vi fullt ut levde i påskens verklighet? Otaliga vittnesbörd bekräftar den sanning vi firar denna natt.

Kristi uppståndelse är alltså något vida mer än att han som människa blev levande igen. Ändå var det något konkret och kroppsligt. Graven var tom. Vår förrförre påve Benedikt XVI säger: ”Uppståndelsen är något som har hänt i historien, men den spränger historiens rum och når utöver det”.

Vår fornkyrklige predikant valde ett ord av aposteln Paulus för att förkunna påskens budskap. ”Res dig! Vakna, du som sover”. Han syftar på den människa som sänkt blicken och låtit sig fångas av bedrövelse och vanmakt. Aposteln säger: ”Stå upp från de döda och Kristus skall lysa över dig”.

I påskljuset ser vi vad vi är kallade till. Att lysa genom att brinna upp. Att dö från synden och ingenting föredra framför kärleken till Kristus. Det är denna påsk som ingjuts in i den döpte och som vi förnyar i de doplöften vi nu skall instämma i.

Älskade systrar och bröder: ”Vakna, du som sover, stå upp från de döda, och Kristus skall lysa över dig.” Amen.

pater Ingmar Svanteson