Kortpredikan 7 mars 2019

5 Mos 30:15-20 Ps 1:1-4,6 Luk 9:22-25

Människan söker klarhet, men när klarheten erbjuds, ryg­­gar hon ofta tillbaka. Det finns en förförisk lust att förbli i dunkel och am­bivalens. Det lockande är att hon får fort­sätta att kretsa kring sig själv, trots att hon blir plågad och ”inkrökt i sig själv”.  

Mose ställde folket inför ett tydligt val: "Liv och död, väl­sig­nelse och förbannelse".

Gud tvingar inte. Det är människan som väljer. "Om ditt hjärta vänder sig bort och du inte vill höra".

Je­sus formulerar valet med ett klart och oerhört anspråk. "Den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min skull, han skall rädda det".

Den som försöker leva sitt liv på egen hand, med sig själv i cen­trum, mister sitt sanna och verk­liga jag och därmed sitt liv.

Att gå i Jesu spår betyder att lämna det illusoriska jaget och finna det sanna.

Hans tal, att "förneka sig själv och varje dag ta sitt kors", kan förskräcka, och det behövs klok vägledning för att inte missför­stås.

I grunden är det livsbejakan­de. Kristus Jesus har kommit för att ge liv.

Vi ser det hos helgonen. ”Plågade, men alltid glada. Så­som döende, men se vi lever.”

Genom sin död och sin uppståndelse säger Jesus Kris­tus: ”Jag har kommit för att de skall ha liv, och liv i över­flöd”.

                                                                                               pater Ingmar Svanteson