Kortpredikan 6 november 2024
Fil 2: 12-18; Ps 27: 1, 4, 13-14; Luk 14: 25-33
”Arbeta med fruktan och bävan på er frälsning… ty det är Gud som verkar i er så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte.”
I förstone verkar det motsägelsefullt. Människan uppmanas att arbeta, samtidigt som Gud tycks göra allt.
Men samverkan mellan Gud och människa har sin grund i Logos, som blev människa för att frigöra och fullborda människan.
Gud i människan, människan i Gud. Guds nåd frigör människans krafter och människan upptäcker nådens kraft i sig.
Också viljan är en gåva, men just frihetens gåva efterfrågar människans samverkan, för att viljan skall fullbordas.
Vi har alla denna frihet, men dessutom olika gåvor. Därför måste människan pröva vilken väg som är hennes, men alla är kallade att överlåta sig utan förbehåll.
Inte ens familjen får vara det viktigaste. Att ”hata” de närmaste betyder att de får den plats de har i Guds plan. Ingen och ingenting får konkurrera med Kristus som den förste. I slutändan samverkar också det till familjens bästa.
Dessutom samverkar de olika lemmarna i Kristi kropp. Pauli möda är inte förspilld. Han bär fram filippernas tro ”som ett offer till Gud”. Han är glad och gläds med dem och de gläder sig med honom.
För att upptäcka att allt är nåd.
Vi firar det i varje eukaristi.
pater Ingmar Svanteson
